Fortsätt till huvudinnehåll

Att fylla 36 år

På onsdag fyller jag år och jag har fått två frågor om vad jag önskar mig. På den ena frågan svarade jag "motionsband". På den andra frågan svarade jag "något gult".

När jag var 20-nånting fick jag säkert 10-nånting frågor om vad jag önskade mig. Nu är vi alltså nere på två frågor. Varför blir det så? Räknas inte födelsedagar efter 30? Är det bara jämna födelsedagar som 40, 50, 60 osv som räknas?

Nej, jag tycker det är det roligt med små presenter. Både att få och att ge. Pengavärdet är ointressant. Det kan handla om armband, örhängen, en påse te, nymalet kaffe, en pocketbok...Är man helt utan pengar kan man ju alltid erbjuda sina tjänster. Baka, klippa gräs, passa barn... Födelsedagar är helt enkelt ett bra tillfälle att uppmärksamma någon lite extra.

Och på onsdag fyller alltså jag år. Jag hoppas att åtminstone min man är sugen på att ge mig lite uppmärksamhet. Trots att jag har fyra år kvar till 40.

Kommentarer

  1. Gillar födelsedagar oxå, andras och min egen :) även om det betyder att jag blir äldre ;).

    Ett, som du säger, ypperligt tillfälle att uppmärksamma personen i fråga.
    Vi har som tradition att den som fyller bestämmer vad och vart vi äter :).

    SvaraRadera
  2. Jag har funderat över det, men jag utifrån det perspektivet att jag idag är helt ointresserad av min egen födelsedag. Och jag kan inte förklara varför jag tappat intresset. Kanske att jag tycker det är jobbigt att åren går så fort. Kanske för att det är så mycket med de tre barnens och fruns födelsdagar att jag inte riktigt orkar med min egen. Kanske för att jag har precis allt och lite till och om jag saknar något så köper jag det när behovet uppstår.

    Jag saknar dock den goa känslan av att bli glad över att någon har ansträngt sig att köpa något...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara.
I dagarna två har jag vistats på det här slottet...


Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet.
Här sägs det spöka.

Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det...

Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet. Och alla säger att det spökar. Godsherren ville varken neka eller spä på ryktena…

Ögonbrynsfärg - hemma

Testade något jag bara tidigare bara gjort på salong. Må det bära eller brista, tänkte jag. Vad är det värsta som kan hända? Lite färg på huden utanför? Förpackningen jag köpte (Depend, 99 kronor) har jag blivit rekommenderad av andra. Jag har inget att jämföra med så jag följde deras råd.


Och så här gick det till:


Steg 1 - Titta på innehållet i förpackningen. En blandskål, en pensel, en pinne att röra med, en färgtub och en flaska med skitstarkt medel + ett larm. 
Steg 2 - Kläm ut en sträng färg från tuben, ca 2 cm. Blanda med tio droppar skitstarkt medel. Rör tills det inte är några klumpar kvar.
Steg 3 - Pensla på. Ta det lite vackert med färg på huden. Det mesta går bort, men har du otur... Pensla runt hela hårstrået. Upp och ned, fram och tillbaka. 
Steg 4 - Stå lite ledigt och vänta på att det ska bli klart. Mellan 5-15 minuter beroende på hur kraftig färg man vill ha.
Steg 5 - Torka bort med torr bomullspad. Torka en gång till med blöt pad. Sen är det klart. 


Och så här blev de…

Whoop whoop

Jag jobbar med ord. I skriven och talad form. Jag är inget skolexempel och strävar inte efter det hos mina kollegor eller vänner heller. Men det finns en lägstanivå jag anser alla bör eftersträva. Hur du använder ordet "man". Särskrivningar. Rättstavningar. Tempus. Ja, ni vet. När det gäller det talade ordet går det trender i hur vi uttrycker oss. En vän till mig använder ordet liksom efter närapå varje mening. Men det stör mig inte. Det är hon. Liksom.
Dennis, min exman, säger azzz i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Han använder det för att förstärka en kommentar. "Äh, lägg av azzz". Ett sätt att verka lite nonchalant och ball, skulle jag tro.

Jag har säkert mina grejer för mig. Ett uttryck jag använt en del är whoop whoop. Mest som en skriven kommentarer på sociala medier. Sällan i talad form. Det har varit ett sätt för mig att understryka en sprallig glädje över något. Min vän Josefine har hatat det och sista tiden har jag mest använt det för att retas lite…