Fortsätt till huvudinnehåll

Min historia

Min mormor har flyttat till ett ålderdomshem. Hon är väl omhändertagen och verkar trivas. Idag mötte jag min moster och tillsammans besökte vi mormors lägenhet innan den ska tömmas. Vi fastnade vid fotoalbumen. Gamla svartvita fotografier med människor som funnits innan mig och där vissa har betydelse för att jag finns överhuvudtaget. Jag kan betrakta bilderna länge. Titta efter drag som jag själv ärvt. Fundera över deras liv. Blev det som de tänkt sig, älskade de varandra, vilka hemligheter bar de på, var de omtänksamma, var de lyckliga? Kommer mina barnbarn tänka det samma om mig? Antagligen.

Min mamma, min mormor och min moster. Min mamma lever inte längre. Men hon var lycklig och levde i kärleken. Min mormor har idag ifrågasatt om jag verkligen ska äta upp hennes ostbågar.
Min moster Ann påminner mig om min mamma. Nu för tiden har hon inte den här frisyren.

Flickan i mitten är min mormor. Paret är hennes föräldrar. Min gammelmorfar minns jag inte. Min gammelmormor och jag umgicks mycket när jag var yngre. Hon bakade egna tekakor som hon bjöd på.

Den här kvinnan är min mormors mormor. Tror jag. Eller var det min mormors farmor? Fanns det fotografier på den tiden? Tydligen.


Kommentarer

  1. Så underbart att ha och titta på.
    O jag håller med din mormor :D.

    Ha en bra kväll.

    Kram

    SvaraRadera
  2. Är inte Thea lik din mamma? :)
    Visst är det roligt med gamla foton, jag minns när jag satt med min mormor och tittade på foton. Hittade ett foto på min mamma när hon var runt 20 och hade en frisyr som jag också hade haft runt 20, det tyckte jag var otroligt roligt. :)

    SvaraRadera
  3. Shit vad du är lik din mamma!
    Älskar foton, gamla som nya!

    SvaraRadera
  4. Åh...vilken nostalgi!!! Man blir både varm i hjärtat och saknar de som inte längre finns ibland oss! Min mamma lever inte heller längre ♥ Vilken tur det finns foton :)

    SvaraRadera
  5. Fina kort! Det är något speciellt med gamla svartvita kort.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara.
I dagarna två har jag vistats på det här slottet...


Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet.
Här sägs det spöka.

Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det...

Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet. Och alla säger att det spökar. Godsherren ville varken neka eller spä på ryktena…

Ögonbrynsfärg - hemma

Testade något jag bara tidigare bara gjort på salong. Må det bära eller brista, tänkte jag. Vad är det värsta som kan hända? Lite färg på huden utanför? Förpackningen jag köpte (Depend, 99 kronor) har jag blivit rekommenderad av andra. Jag har inget att jämföra med så jag följde deras råd.


Och så här gick det till:


Steg 1 - Titta på innehållet i förpackningen. En blandskål, en pensel, en pinne att röra med, en färgtub och en flaska med skitstarkt medel + ett larm. 
Steg 2 - Kläm ut en sträng färg från tuben, ca 2 cm. Blanda med tio droppar skitstarkt medel. Rör tills det inte är några klumpar kvar.
Steg 3 - Pensla på. Ta det lite vackert med färg på huden. Det mesta går bort, men har du otur... Pensla runt hela hårstrået. Upp och ned, fram och tillbaka. 
Steg 4 - Stå lite ledigt och vänta på att det ska bli klart. Mellan 5-15 minuter beroende på hur kraftig färg man vill ha.
Steg 5 - Torka bort med torr bomullspad. Torka en gång till med blöt pad. Sen är det klart. 


Och så här blev de…

Whoop whoop

Jag jobbar med ord. I skriven och talad form. Jag är inget skolexempel och strävar inte efter det hos mina kollegor eller vänner heller. Men det finns en lägstanivå jag anser alla bör eftersträva. Hur du använder ordet "man". Särskrivningar. Rättstavningar. Tempus. Ja, ni vet. När det gäller det talade ordet går det trender i hur vi uttrycker oss. En vän till mig använder ordet liksom efter närapå varje mening. Men det stör mig inte. Det är hon. Liksom.
Dennis, min exman, säger azzz i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Han använder det för att förstärka en kommentar. "Äh, lägg av azzz". Ett sätt att verka lite nonchalant och ball, skulle jag tro.

Jag har säkert mina grejer för mig. Ett uttryck jag använt en del är whoop whoop. Mest som en skriven kommentarer på sociala medier. Sällan i talad form. Det har varit ett sätt för mig att understryka en sprallig glädje över något. Min vän Josefine har hatat det och sista tiden har jag mest använt det för att retas lite…