Fortsätt till huvudinnehåll

Smeka kullarna

Dennis, min man, tar ofta på mig. Kramas och vill ligga nära på natten. Men vad är det med hans händer som gör att de alltid söker sig till området runt byxlinningen, där fläsket är som mest påtagligt. Eller upp mot BH-bandet, där det också fläbbar över. 

Ibland märker jag att han är på väg att nypa till i vecken, men han ångrar sig i sista stund, och det gör han rätt i. För oavsett om det är för att han tycker det är gulligt eller äckligt, så blir jag påmind om att jag inte gjort mitt jobb. 

Vissa dagar skiter jag i det. Ligger så där som ett dragspel i sängen, i fosterställning, och låter honom hållas bland kullarna. Andra dagar sträcker jag på mig, drar in magen och lägger mig på rygg. 
Skitfånigt, jag vet! Han vet ju precis hur jag ser ut och känns. I alla lägen. Problemet finns hos mig. Att jag överhuvudtaget bryr mig. 

Jag tänker att det går över när jag gått ned mina resterande 10 kg, men troligen inte. Risken är att jag börjar fokusera på något annat då istället. Nej, jag tror snarare på att jag behöver rensa ut hos psykolog. 100 timmar eller så. Jag måste lära mig att hålla sams med min kropp. Alla dagar. Inte bara vissa.

Punkt.


Kommentarer

  1. Precis som du skriver, när man sen är smal så hittar man något annat att hänga upp sig på och vips så är man tjock igen ;)
    Jag hoppas att jag någon dag ska trivas med mig själv - som jag är. Oavsett om jag är fluffig, fast eller smal. Tänk att man bekymrar sig över sånt när man kan ha det så mycket värre. Just nu är jag i alla fall frisk (vad ju vet) och det borde väl ändå räcka kan man tycka. (Men icke).

    SvaraRadera
  2. Det är mycket som "sitter" i huvet och det är väl det man måste ändra på först , tänket.

    Kram

    SvaraRadera
  3. Endast huvudbry och jag känner så igen det.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara.
I dagarna två har jag vistats på det här slottet...


Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet.
Här sägs det spöka.

Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det...

Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet. Och alla säger att det spökar. Godsherren ville varken neka eller spä på ryktena…

Ögonbrynsfärg - hemma

Testade något jag bara tidigare bara gjort på salong. Må det bära eller brista, tänkte jag. Vad är det värsta som kan hända? Lite färg på huden utanför? Förpackningen jag köpte (Depend, 99 kronor) har jag blivit rekommenderad av andra. Jag har inget att jämföra med så jag följde deras råd.


Och så här gick det till:


Steg 1 - Titta på innehållet i förpackningen. En blandskål, en pensel, en pinne att röra med, en färgtub och en flaska med skitstarkt medel + ett larm. 
Steg 2 - Kläm ut en sträng färg från tuben, ca 2 cm. Blanda med tio droppar skitstarkt medel. Rör tills det inte är några klumpar kvar.
Steg 3 - Pensla på. Ta det lite vackert med färg på huden. Det mesta går bort, men har du otur... Pensla runt hela hårstrået. Upp och ned, fram och tillbaka. 
Steg 4 - Stå lite ledigt och vänta på att det ska bli klart. Mellan 5-15 minuter beroende på hur kraftig färg man vill ha.
Steg 5 - Torka bort med torr bomullspad. Torka en gång till med blöt pad. Sen är det klart. 


Och så här blev de…

Whoop whoop

Jag jobbar med ord. I skriven och talad form. Jag är inget skolexempel och strävar inte efter det hos mina kollegor eller vänner heller. Men det finns en lägstanivå jag anser alla bör eftersträva. Hur du använder ordet "man". Särskrivningar. Rättstavningar. Tempus. Ja, ni vet. När det gäller det talade ordet går det trender i hur vi uttrycker oss. En vän till mig använder ordet liksom efter närapå varje mening. Men det stör mig inte. Det är hon. Liksom.
Dennis, min exman, säger azzz i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Han använder det för att förstärka en kommentar. "Äh, lägg av azzz". Ett sätt att verka lite nonchalant och ball, skulle jag tro.

Jag har säkert mina grejer för mig. Ett uttryck jag använt en del är whoop whoop. Mest som en skriven kommentarer på sociala medier. Sällan i talad form. Det har varit ett sätt för mig att understryka en sprallig glädje över något. Min vän Josefine har hatat det och sista tiden har jag mest använt det för att retas lite…