Fortsätt till huvudinnehåll

Sparkar i magen

Nej, jag väntar inte barn. Utan jag har precis funnit mig i att jag aldrig mer kommer uppleva känslan av små sparkar i magen. Det tog 10 år att komma fram till att jag är nöjd som det är. Två barn är perfekt. Och det är precis så att tiden räcker till för dom. Hur skulle jag ha hunnit med tre? Det hade inte gått med det jobb jag har. Det hade krävt att jag gått ned i tid. Eller att Dennis gått ned i tid. För vi är ju en jämställd familj. Vi har delat på all föräldraledighet, och då är man ju riktigt jämställd. Det vet ju alla.

Men den där känslan. Att bära på ett litet liv. Att känna dess rörelser. Fundera över dess personlighet. Hur han eller hon ser ut. Längtan efter att få hålla det lilla livet i min famn. Sniffa på huvudet. Klappa på magen när det kniper och somna med kärleken på magen. Allt det ville jag uppleva igen. Kunde inte riktigt acceptera att inte få en trea. Men Dennis stod på sig. Vi behöver tid till oss. Tid till de barn vi har. Han var realisten. Jag var drömmaren.

Nu är vi på samma nivå. Jag är klar. Nöjd. Har accepterat. Kan se fördelarna. Kan se ett liv utan små barn omkring mig. Har också börjat kunna tänka tanken på att jag i framtiden inte kommer ha mina barn i mitt hus. Men där är jag inte riktigt klar än. Det dröjer nog några år till. Jag kan just nu inte acceptera att mina barn flyttar till en annan stad eller Gud förbjude, till ett annat land. Men en vacker dag kanske jag når en acceptens även där, även om det känns väldigt avlägset. Just nu.

Kärleken till sitt barn.
Copyright Kungahuset.se





Kommentarer

  1. Aj Anna!! Det är så svårt. När min dotter flyttade till USA i augusti jag trodde jag skulle dö!
    Det gör fortfarande mycket ont och jag saknar henne så mycket. Hon trivs bra och vi pratar nästan varje dag.
    Men jag vill gärna ha mina barn med mig!
    Njut! Tiden går alldeles för fort!
    kram

    SvaraRadera
  2. Visst är bilden underbar!!!!!!
    Och va skönt att du nu känner dig nöjd med dina två :) jag hade också en stark längtan efter barn nr 3 ,när jag var typ 40 år! Som tur var så sa min man nej!
    Är glad för det idag. Man måste hinna med de barn man har, och oxå få njuta av vuxenlivet igen :)

    SvaraRadera
  3. Tyck att jag är konstig om ni vill, men sorgen att aldrig mer få känna det du förklarar Anna var enorm för mig!! Tanken på att bli surrugat-mamma slog mig!
    Men kanske jag har börjat komma över min sorg.
    Och de som hjälper mig mest är mina underbara finaste tjejer!
    Älskar dem över allt !!

    SvaraRadera
  4. Å så ska det självklart vara surrogat o inget annat serru :-)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara.
I dagarna två har jag vistats på det här slottet...


Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet.
Här sägs det spöka.

Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det...

Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet. Och alla säger att det spökar. Godsherren ville varken neka eller spä på ryktena…

Ögonbrynsfärg - hemma

Testade något jag bara tidigare bara gjort på salong. Må det bära eller brista, tänkte jag. Vad är det värsta som kan hända? Lite färg på huden utanför? Förpackningen jag köpte (Depend, 99 kronor) har jag blivit rekommenderad av andra. Jag har inget att jämföra med så jag följde deras råd.


Och så här gick det till:


Steg 1 - Titta på innehållet i förpackningen. En blandskål, en pensel, en pinne att röra med, en färgtub och en flaska med skitstarkt medel + ett larm. 
Steg 2 - Kläm ut en sträng färg från tuben, ca 2 cm. Blanda med tio droppar skitstarkt medel. Rör tills det inte är några klumpar kvar.
Steg 3 - Pensla på. Ta det lite vackert med färg på huden. Det mesta går bort, men har du otur... Pensla runt hela hårstrået. Upp och ned, fram och tillbaka. 
Steg 4 - Stå lite ledigt och vänta på att det ska bli klart. Mellan 5-15 minuter beroende på hur kraftig färg man vill ha.
Steg 5 - Torka bort med torr bomullspad. Torka en gång till med blöt pad. Sen är det klart. 


Och så här blev de…

Whoop whoop

Jag jobbar med ord. I skriven och talad form. Jag är inget skolexempel och strävar inte efter det hos mina kollegor eller vänner heller. Men det finns en lägstanivå jag anser alla bör eftersträva. Hur du använder ordet "man". Särskrivningar. Rättstavningar. Tempus. Ja, ni vet. När det gäller det talade ordet går det trender i hur vi uttrycker oss. En vän till mig använder ordet liksom efter närapå varje mening. Men det stör mig inte. Det är hon. Liksom.
Dennis, min exman, säger azzz i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Han använder det för att förstärka en kommentar. "Äh, lägg av azzz". Ett sätt att verka lite nonchalant och ball, skulle jag tro.

Jag har säkert mina grejer för mig. Ett uttryck jag använt en del är whoop whoop. Mest som en skriven kommentarer på sociala medier. Sällan i talad form. Det har varit ett sätt för mig att understryka en sprallig glädje över något. Min vän Josefine har hatat det och sista tiden har jag mest använt det för att retas lite…