Fortsätt till huvudinnehåll

Pluta med munnen?

Jag lägger ofta upp bilder på mig själv. Tar dom gärna lite uppifrån så att jag ser smalare ut i ansiktet. Tänker även på hur ljuset slår så jag inte ser så förbannat rynkig ut. Men en sak lär ni aldrig få se på bilder med mig. Munplut. Jag pratar inte om restylane-läppar nu, utan om plutbilderna.

Jag kan förstå de kvinnor - och män för all del - som inte har några läppar och som av den anledningen pumpar in lite extra. På samma sätt som jag tycker det är förståeligt att man förstorar brösten av samma anledning. Men att pluta ut läpparna till anknäbbs-look på bilder? Nej.

Häromdagen upptäckte jag att min dotter Thea satt och tog sådana bilder på sig själv. Hon är tio år. Jag frågade varför hon gjorde så med munnen. Hon svarade att hon sett andra göra det och att hon blev finare så. Och jag antar att du skulle få samma svar från vuxna kvinnor. Vad tycker du? Brukar du pluta på bilder?




Kommentarer

  1. Jag vet inte ens hur man gör. Men min 13 åriga dotter gör det...

    SvaraRadera
  2. Nä, det hoppas jag inte att jag gör...
    Varför hör dem det?!? Ett leende är ju sååå mycket vackrare

    SvaraRadera
  3. Nehej, håller med Sara,ett leende är mycket vackrare! :)

    SvaraRadera
  4. Jag ler hellre men har märkt att när jag inte ler så ser den lätt plutig ut och då tvekar jag ofta inför att lägga upp den eftersom jag inte vill att ngn ska tro att jag har plutat på flit!

    SvaraRadera
  5. Nej- känner mig som en fjortis då och det är i sanningens namn inte vackert..däremot drar jag in magen för allt jag är värd och försöker att le - däremot bör jag tänka på att ta av mig solglasögonen..dessa sitter alltid på snoken när jag har blivit fotad är jag rädd.

    //veronnes

    SvaraRadera
  6. Med hamsterkinder stora som äpplen när jag ler, skulle jag föredra plutmun ;)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara.
I dagarna två har jag vistats på det här slottet...


Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet.
Här sägs det spöka.

Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det...

Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet. Och alla säger att det spökar. Godsherren ville varken neka eller spä på ryktena…

Ögonbrynsfärg - hemma

Testade något jag bara tidigare bara gjort på salong. Må det bära eller brista, tänkte jag. Vad är det värsta som kan hända? Lite färg på huden utanför? Förpackningen jag köpte (Depend, 99 kronor) har jag blivit rekommenderad av andra. Jag har inget att jämföra med så jag följde deras råd.


Och så här gick det till:


Steg 1 - Titta på innehållet i förpackningen. En blandskål, en pensel, en pinne att röra med, en färgtub och en flaska med skitstarkt medel + ett larm. 
Steg 2 - Kläm ut en sträng färg från tuben, ca 2 cm. Blanda med tio droppar skitstarkt medel. Rör tills det inte är några klumpar kvar.
Steg 3 - Pensla på. Ta det lite vackert med färg på huden. Det mesta går bort, men har du otur... Pensla runt hela hårstrået. Upp och ned, fram och tillbaka. 
Steg 4 - Stå lite ledigt och vänta på att det ska bli klart. Mellan 5-15 minuter beroende på hur kraftig färg man vill ha.
Steg 5 - Torka bort med torr bomullspad. Torka en gång till med blöt pad. Sen är det klart. 


Och så här blev de…

Whoop whoop

Jag jobbar med ord. I skriven och talad form. Jag är inget skolexempel och strävar inte efter det hos mina kollegor eller vänner heller. Men det finns en lägstanivå jag anser alla bör eftersträva. Hur du använder ordet "man". Särskrivningar. Rättstavningar. Tempus. Ja, ni vet. När det gäller det talade ordet går det trender i hur vi uttrycker oss. En vän till mig använder ordet liksom efter närapå varje mening. Men det stör mig inte. Det är hon. Liksom.
Dennis, min exman, säger azzz i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Han använder det för att förstärka en kommentar. "Äh, lägg av azzz". Ett sätt att verka lite nonchalant och ball, skulle jag tro.

Jag har säkert mina grejer för mig. Ett uttryck jag använt en del är whoop whoop. Mest som en skriven kommentarer på sociala medier. Sällan i talad form. Det har varit ett sätt för mig att understryka en sprallig glädje över något. Min vän Josefine har hatat det och sista tiden har jag mest använt det för att retas lite…