Fortsätt till huvudinnehåll

Nu och alltid

Tvivlande.

Självsäker.

Livsnjutare

Spexig.

Informativ.

Kaxig.

Öppen.

Vänlig.

Lyxig.

Offentlig.

Människan är mångfacetterad. Jag är en kameleont. Anpassar mig efter omgivningen och dess förväntningar på mig, vilket jag tror de flesta av oss människor gör, mer eller mindre.
Jag är rätt duktig på det där med att föra mig rätt i olika rum och tider. Försöker leva upp till folks förväntningar. Åtminstone är det en strävan i mig.

Jag har yrkesmässiga mål som jag tar stadiga kliv mot. Jag har mål för min familj och vårt hem. Jag är en robot i mitt målsökande. Därför är det så konstigt att jag inte lever upp till mina förväntningar på mig själv när det gäller hälsan.

Viktmålet satte jag först på 60 kg, men justerade det till mer realistiska 63 kg. Jag hade också målet att kunna springa 5 km på under 35 minuter. Jag nådde det nästan. Jag var nere på 65 kg. Jag sprang på 37 minuter. Men sen sket jag i det. När det blev motigt lade jag löparskorna på hyllan och "nöjde" mig med min prestation.

Men mådde jag bra av att inte nå målen för min egna kropp? Nej. Jag har funderat mycket på den där svikarsekunden. Den sekunden när jag nästan nått fram men då energin tryter. Den sekunder jag sviker mig själv. Vad händer i mitt huvud då? Jag har ingen aning. Men jag tänker fel. Så mycket förstår jag.

Mitt fokus den här gången kommer inte vara på resan mot målet, utan på livet efter målet. Hur vill jag leva mitt liv? Hur balanserar jag utan att känna mig låst i dieter och ständiga jojo-kurer? Min kropp är min borg. Och den här borgen ska stå pall i några årtionden till hade jag tänkt.

Jag kommer inte klara det själv. Jag kommer behöva coaching på vägen. Från er, från min familj, från proffs. Jag säger inte "nu eller aldrig". Jag säger "nu och alltid". Let´s go!




Kommentarer

  1. Kloka ord! Känner igen mig i det du skriver, till 110%!

    SvaraRadera
  2. ååå vad vis du är! skriver under på allt du skriver!
    jag peppar gärna! Och hoppas på pepp oxå :)

    SvaraRadera
  3. Jag tycker att du är både klok, envis och mänsklig och det är jättebra egenskaper. Du har kommit mycket längre än vad jag har med dessa och jag blir inspirerad av dig. Kanske framför allt för att du ibland gör snedsteg eller skiter i allt men vågar erkänna det och ta nya tag. De som bara går framåt och aldrig tappar orken känns helt främmande för mig och inga som jag får något ut av. Heder åt dem men jag blir mer taggad av att följa din resa.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Åh så förbaskat bra skrivet!!!!

    SvaraRadera
  5. Catching. Så igenkännande.
    Nu kör vi - nu och för alltid.

    SvaraRadera
  6. Ja, herregud vad jag känner igen mig, önskar att jag visste hur...

    SvaraRadera
  7. Vad tycker du är kul att träna? Börja göra det, våga testa nya träningsformer osv =) Till slut hittar man sin nisch på träningen =) Min kan sammanfattas med ett ord = utmaningar =) Kämpa på! Kram

    SvaraRadera
  8. Så fint och ärligt skrivet! Stort lycka till!

    SvaraRadera
  9. Mmmmm har vi inte alla varit där - eller är där?
    Jag har också bestämt mig, att inte släppa efter när jag kommit fram utan jag har ändrat min livsstil - på heltid - för alltid!!
    Så jag finns också här och peppar om du kan hjälpa och peppa mig lite med?
    Och för tusan, hör av dig om du vill springa/gå tillsammans!!

    Nu kööööör viiii!!!!
    POK

    SvaraRadera
  10. mitt i prick träffade du med det inlägget !!!
    ja och NU & FÖR ALLTID är nog det man borde tänka, önskar LYCKA till...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara.
I dagarna två har jag vistats på det här slottet...


Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet.
Här sägs det spöka.

Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det...

Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet. Och alla säger att det spökar. Godsherren ville varken neka eller spä på ryktena…

Ögonbrynsfärg - hemma

Testade något jag bara tidigare bara gjort på salong. Må det bära eller brista, tänkte jag. Vad är det värsta som kan hända? Lite färg på huden utanför? Förpackningen jag köpte (Depend, 99 kronor) har jag blivit rekommenderad av andra. Jag har inget att jämföra med så jag följde deras råd.


Och så här gick det till:


Steg 1 - Titta på innehållet i förpackningen. En blandskål, en pensel, en pinne att röra med, en färgtub och en flaska med skitstarkt medel + ett larm. 
Steg 2 - Kläm ut en sträng färg från tuben, ca 2 cm. Blanda med tio droppar skitstarkt medel. Rör tills det inte är några klumpar kvar.
Steg 3 - Pensla på. Ta det lite vackert med färg på huden. Det mesta går bort, men har du otur... Pensla runt hela hårstrået. Upp och ned, fram och tillbaka. 
Steg 4 - Stå lite ledigt och vänta på att det ska bli klart. Mellan 5-15 minuter beroende på hur kraftig färg man vill ha.
Steg 5 - Torka bort med torr bomullspad. Torka en gång till med blöt pad. Sen är det klart. 


Och så här blev de…

Whoop whoop

Jag jobbar med ord. I skriven och talad form. Jag är inget skolexempel och strävar inte efter det hos mina kollegor eller vänner heller. Men det finns en lägstanivå jag anser alla bör eftersträva. Hur du använder ordet "man". Särskrivningar. Rättstavningar. Tempus. Ja, ni vet. När det gäller det talade ordet går det trender i hur vi uttrycker oss. En vän till mig använder ordet liksom efter närapå varje mening. Men det stör mig inte. Det är hon. Liksom.
Dennis, min exman, säger azzz i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Han använder det för att förstärka en kommentar. "Äh, lägg av azzz". Ett sätt att verka lite nonchalant och ball, skulle jag tro.

Jag har säkert mina grejer för mig. Ett uttryck jag använt en del är whoop whoop. Mest som en skriven kommentarer på sociala medier. Sällan i talad form. Det har varit ett sätt för mig att understryka en sprallig glädje över något. Min vän Josefine har hatat det och sista tiden har jag mest använt det för att retas lite…