Fortsätt till huvudinnehåll

Jag fick ett samtal...


I bilen på väg hem från jobbet en dag får jag ett telefonsamtal från min vän. Hon är orolig. Hon har hittat en knöl på kroppen. Jag lugnar henne och säger att det säkert inte är något att oroa sig över men hon söker läkarvård och de vill operera bort knölen. Efter ingreppet inleds en väntan på svar. 

Ellinor är min äldsta vän. Hon tog mig under sina vingars beskydd när jag som osäker 15-åring klev över tröskeln till en ny klass i nian. Det var inte första gången jag bytte klass. Det hade jag gjort många gånger förr. Men för varje gång blev jag allt mer passiv i sökandet av nya vänner. Vi rycktes snabbt upp med rötterna och det gjorde för ont. Jag orkade inte binda band. Men med Ellinor var det annorlunda. Jag vill inte säga att hon var påträngande. Nej, hon var snarare ihärdig. Bara några dagar efter min stapplande entré bjöd hon mig att sova över.

Vänskapen som följde var intensiv, skitkul och nära. Vi började gymnasiet. Hon blev sambo. Jag blev sambo. Dagliga samtal. Hon ringde hysterisk om en nattfjäril på köksgolvet. Jag åkte dit, lyfte upp telefonkatalogen hon slängt på fjärilen och dammsög upp den. Jag ringde henne och grät. Hon kom och kramade mig. 

Jag flyttade till Trelleborg. Födde barn. Hon blev gudmor. Hon flyttade till London. Jag bodde kvar. Hon flyttade tillbaka. Hon flyttade till Stockholm. Jag bodde kvar. Täta samtal. Långa skratt. Galna konversationer. Vår vänskap växte sig djupare trots milsvida sträckor. Hon blev mamma till två pojkar. Samtidigt. Tvillingar med sömnproblem. Hon lät trött. Jag ville hjälpa. Ville bo nära. Vill bo nära. 

Tröttheten går över sa jag. Barnen växer. Sover allt bättre. Hon lät piggare. Till den där dagen då hon ringde mig om provsvaren. Knölen innehöll cancerceller. Ridå.
Jag ville skrika. Men grät. När vi lagt på. Jag grät när jag skulle sova. När jag satt i bilen. Tänkte på henne och hennes pojkar. Bad till Gud. Bad andra be. 

Hon är stark, men jag måste vara starkare. Ett samtal och jag skulle släppt allt. Varför gjorde jag inte det? Hon sa att jag inte behövde. Hon hade sina barn. Sin man. Men jag skulle varit ihärdig. 

Dagarna gick. Samtal varje dag. Oftast lät hon hoppfull och nästan som vanligt. Men en dag lät hon arg. Men bara mellan raderna. Hon frågade artigt om mina barn. Svarade på mina frågor om hennes pojkar. Efter ett tag frågade jag: "Ska jag komma upp till dig? Du behöver sova."Ilskan försvann. I alla fall från hennes röst. Hon tackade men sa att hon klarade sig och att hon skulle sova middag med grabbarna. 

Hon har idag fått besked i positiv riktning. Cancern har inte spridit sig. Hon kommer bli frisk. Men i hela mitt liv kommer jag ha Ellinor-jour. Ett samtal. Ett sms med ordet "kom" och jag släpper allt. 

I <3 Ellinor.



Kommentarer

  1. Älskar dig, vad skulle jag göra utan dig? Puss

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha det helt hysteriskt trist! ;) <3

      Radera
  2. Hallå ja.
    Nu gråter jag.
    Du skriver väldigt fint om en stor vänskap!

    SvaraRadera
  3. skönt besked,
    äh - vilken underdrift,
    underbart besked !
    kunde inte andas ut förrän jag läst sista raden,
    cancer är ett jäkla skit... usch...
    det är så skönt att ha någon man alltid kan lita på och nå som förstår och finns där,
    fantastiskt värdefullt.
    *kram*

    SvaraRadera
  4. Mina ögon tåras.
    Det märks att du är en helt underbar vän och människa.

    Kram

    SvaraRadera
  5. Älskling <3

    Du är så fin! Sitter med glansiga ögon och skriver detta. Ni ska vara väldigt glada att ni har varandra även om jag kände henne först ;)

    Kram Ellinor!
    Kram Anna!

    /D

    SvaraRadera
  6. Anna!
    Nu fick du mina ögon att tåras...
    Vilket vackert inlägg och vilken vacker vänskap. :)

    SvaraRadera
  7. Vilken vän du är, helt fantastiskt.

    SvaraRadera
  8. Snyft! Fin vänskap ni har. Alla borde ha ett sådant band men det är fördjävligt att dess styrka behövt prövas och att E behövt gå igenom detta. Skönt att beskedet var så bra! Kram till er båda

    SvaraRadera
  9. Skönt att ha den vänskap som ni har....i både med och motgång. Ta hand om varandra!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara.
I dagarna två har jag vistats på det här slottet...


Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet.
Här sägs det spöka.

Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det...

Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet. Och alla säger att det spökar. Godsherren ville varken neka eller spä på ryktena…

Ögonbrynsfärg - hemma

Testade något jag bara tidigare bara gjort på salong. Må det bära eller brista, tänkte jag. Vad är det värsta som kan hända? Lite färg på huden utanför? Förpackningen jag köpte (Depend, 99 kronor) har jag blivit rekommenderad av andra. Jag har inget att jämföra med så jag följde deras råd.


Och så här gick det till:


Steg 1 - Titta på innehållet i förpackningen. En blandskål, en pensel, en pinne att röra med, en färgtub och en flaska med skitstarkt medel + ett larm. 
Steg 2 - Kläm ut en sträng färg från tuben, ca 2 cm. Blanda med tio droppar skitstarkt medel. Rör tills det inte är några klumpar kvar.
Steg 3 - Pensla på. Ta det lite vackert med färg på huden. Det mesta går bort, men har du otur... Pensla runt hela hårstrået. Upp och ned, fram och tillbaka. 
Steg 4 - Stå lite ledigt och vänta på att det ska bli klart. Mellan 5-15 minuter beroende på hur kraftig färg man vill ha.
Steg 5 - Torka bort med torr bomullspad. Torka en gång till med blöt pad. Sen är det klart. 


Och så här blev de…

Whoop whoop

Jag jobbar med ord. I skriven och talad form. Jag är inget skolexempel och strävar inte efter det hos mina kollegor eller vänner heller. Men det finns en lägstanivå jag anser alla bör eftersträva. Hur du använder ordet "man". Särskrivningar. Rättstavningar. Tempus. Ja, ni vet. När det gäller det talade ordet går det trender i hur vi uttrycker oss. En vän till mig använder ordet liksom efter närapå varje mening. Men det stör mig inte. Det är hon. Liksom.
Dennis, min exman, säger azzz i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Han använder det för att förstärka en kommentar. "Äh, lägg av azzz". Ett sätt att verka lite nonchalant och ball, skulle jag tro.

Jag har säkert mina grejer för mig. Ett uttryck jag använt en del är whoop whoop. Mest som en skriven kommentarer på sociala medier. Sällan i talad form. Det har varit ett sätt för mig att understryka en sprallig glädje över något. Min vän Josefine har hatat det och sista tiden har jag mest använt det för att retas lite…