Fortsätt till huvudinnehåll

Halloween eller inte?

Följer Twitterflödet i kväll och ser att en del upprörs över att det kommer barn som knackar på och säger "bus eller godis". En del hotar med att kasta barnen över staket och jaga dom till vägens ände. Och jag försöker förstå vad som egentligen upprör. De flesta använder "kommersiellt jippo", "utländsk tradition" och "tiggeri" som skäl till avskyn. En del kontrar och nämner likhet med påskkärring-traditioner, men inte heller det tycks mildra motståndarnas inställning. Inte heller det faktum att många svenska traditioner inte är svenska i grunden biter på dom. 

Jag kan inte låta bli att önska att fler tänkte lite längre. Barn älskar att klä ut sig - gärna till läskiga monster, häxor och spöken. Det betyder inte att de dyrkar satan och kommer leva resten av sina liv i synd. Det kanske faktiskt bidrar till att mildra känslan för det okända som många barn räds? Protesterar vi när barnen använder pinnar och leker krig? Nej, för då säger vi att de bearbetar och övar vuxenlivet. 
Och så det där med tiggeriet. Är det hela världen om du får bjuda på några godisbitar? Nej. 

Men alla får tycka vad dom vill och om just du avskyr företeelsen och vägrar barnen godis så kan du åtminstone bjuda på vänlighet. De förtjänar inte att kastas över ett staket. Bara för att de säger "bus eller godis" betyder inte att de kommer linda in ditt hus i toapapper. Och även om de skulle göra det, så ger dig det fortfarande inte rätt att kasta dom över staketet. 

Sen kan jag däremot känna att det finns en åldersgräns för detta. En 15-åring som ringer på dörren är inte lika gulligt som en 5-åring. 

Vilka är dina tankar kring Halloween?



Kommentarer

  1. Mina tankar går som dina.
    Barn tycker det är roligt varför inte se det som det. Och om man absolut inte gillar det, släck ner, öppna inte om de ringer på. Läste att man trick or treatar bara hos hus som har en lykta lr så utanför. Många ställen har olika tider för olika åldrar så typ efter 8 är det de äldres tur.

    SvaraRadera
  2. "Leva resten av sina liv i synd."... Går det? Tror man på sånt?...

    Säga vad man vill om halloween men för den yngre generationen är det en lika självklar högtid som jul, påsk och alla de andra. Hemma hos oss firar vi inte men dottern började ändå fråga när det var dags för halloween redan i september.

    SvaraRadera
  3. Nej, usch, jag gillar inte Hallowen. Har fått fönster och dörr nerkletat med ägg, inte kul. I år glömde jag inte bort att ha godis hemma, och det har sprungit en hel massa spöken och läskiga monster här ikväll.Det har ringt på denna dörr...i tid och otid.
    Kanske börjar jag bli en gammal(elak?) kärring, mina barn är ju stora nu. Jag minns också att när mina killar var små så började det här spektaklet, och de var säkert också ute och "tiggde" godis, men några ägg kastade de inte.
    Hallowen omsätter nu i Sverige en miljard kronor varje år enligt wikipedia.
    (det Ann-Sofie skriver om att man bara ringer på hus som har en lykta utanför- det tycker jag vore nåt att ta efter i Sverige!)

    SvaraRadera
  4. Tycker som dig.
    Själv firar jag inte halloween alls. Jag är inte uppvuxen med det och har aldrig fått det som tradition. Men om det knackar på min dörr o några söta monster säger bus eller godis så blir jag bara glad. Vem kan låta bli liksom. Tråkigt bara att inte en enda unge har knackat på här =(
    Fast oas har jag inget godis hemma (eftersom det har en tendens att åka ner i fel mage - min), men jag hade laddat med lite guldpengar o hoppats på att de hade accepterat det. Jag kan ju fortfarande hoppas att det kommer nån eftersläntare i helgen =D

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara.
I dagarna två har jag vistats på det här slottet...


Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet.
Här sägs det spöka.

Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det...

Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet. Och alla säger att det spökar. Godsherren ville varken neka eller spä på ryktena…

Ögonbrynsfärg - hemma

Testade något jag bara tidigare bara gjort på salong. Må det bära eller brista, tänkte jag. Vad är det värsta som kan hända? Lite färg på huden utanför? Förpackningen jag köpte (Depend, 99 kronor) har jag blivit rekommenderad av andra. Jag har inget att jämföra med så jag följde deras råd.


Och så här gick det till:


Steg 1 - Titta på innehållet i förpackningen. En blandskål, en pensel, en pinne att röra med, en färgtub och en flaska med skitstarkt medel + ett larm. 
Steg 2 - Kläm ut en sträng färg från tuben, ca 2 cm. Blanda med tio droppar skitstarkt medel. Rör tills det inte är några klumpar kvar.
Steg 3 - Pensla på. Ta det lite vackert med färg på huden. Det mesta går bort, men har du otur... Pensla runt hela hårstrået. Upp och ned, fram och tillbaka. 
Steg 4 - Stå lite ledigt och vänta på att det ska bli klart. Mellan 5-15 minuter beroende på hur kraftig färg man vill ha.
Steg 5 - Torka bort med torr bomullspad. Torka en gång till med blöt pad. Sen är det klart. 


Och så här blev de…

Whoop whoop

Jag jobbar med ord. I skriven och talad form. Jag är inget skolexempel och strävar inte efter det hos mina kollegor eller vänner heller. Men det finns en lägstanivå jag anser alla bör eftersträva. Hur du använder ordet "man". Särskrivningar. Rättstavningar. Tempus. Ja, ni vet. När det gäller det talade ordet går det trender i hur vi uttrycker oss. En vän till mig använder ordet liksom efter närapå varje mening. Men det stör mig inte. Det är hon. Liksom.
Dennis, min exman, säger azzz i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Han använder det för att förstärka en kommentar. "Äh, lägg av azzz". Ett sätt att verka lite nonchalant och ball, skulle jag tro.

Jag har säkert mina grejer för mig. Ett uttryck jag använt en del är whoop whoop. Mest som en skriven kommentarer på sociala medier. Sällan i talad form. Det har varit ett sätt för mig att understryka en sprallig glädje över något. Min vän Josefine har hatat det och sista tiden har jag mest använt det för att retas lite…