Fortsätt till huvudinnehåll

Röda naglar och hypokondri

Min mamma var ofta sjuk. Många gånger var det magen som spökade. Hon besökte sjukhuset då och då. Ibland ambulans. Hjärtat hoppade upp i halsgropen på mig och stannade där tills hon var hemma och log igen.
När jag blev äldre hade jag lärt mig ordet hypokondri och insåg att min mamma troligen hade en släng av den diagnosen. När jag då den där torsdagsnatten fick ett sms från henne om att hon var på sjukhuset för magvärk och att hon av den anledningen inte skulle kunna hälsa på dagen efter, så suckade jag bara och somnade om. Dagen därpå dog hon.

När min vän Ellinor, som också har en släng av hypokondri, ringde och berättade att hon hittat en knöl på kroppen så suckade jag inte. Jag sa att det troligen inte var något farligt, men att hon skulle söka om den inte försvann. Knölen visade sig vara cancer. Upptäckt i ett tidigt skede och därför kommer hon sannolikt bli helt återställd.

Jag har också lätt för att tänka katastroftankar så fort jag har ont någonstans. Men så länge jag inte paralyseras av skräck över det onda så tror jag att en släng av hypokondri kanske är bra. Vissa saker ska man inte nonchalera. Hade min vän inte varit observant hade hon kanske inte haft samma tur. Och hade alla tagit min mammas sjukdomar på allvar så kanske hon också hade levt idag. Men sådana tankar ska jag inte tänka. Det som sker, det sker. Det som skett har en mening. Så tänker jag.

Röda naglar piggar upp mig idag.




Kommentarer

  1. Fy vilken mardröm med din mamma.

    SvaraRadera
  2. Jag försöker tänka som du att saker händer for a reason, men det är inte lätt alla gånger.

    Kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara.
I dagarna två har jag vistats på det här slottet...


Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet.
Här sägs det spöka.

Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det...

Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet. Och alla säger att det spökar. Godsherren ville varken neka eller spä på ryktena…

Ögonbrynsfärg - hemma

Testade något jag bara tidigare bara gjort på salong. Må det bära eller brista, tänkte jag. Vad är det värsta som kan hända? Lite färg på huden utanför? Förpackningen jag köpte (Depend, 99 kronor) har jag blivit rekommenderad av andra. Jag har inget att jämföra med så jag följde deras råd.


Och så här gick det till:


Steg 1 - Titta på innehållet i förpackningen. En blandskål, en pensel, en pinne att röra med, en färgtub och en flaska med skitstarkt medel + ett larm. 
Steg 2 - Kläm ut en sträng färg från tuben, ca 2 cm. Blanda med tio droppar skitstarkt medel. Rör tills det inte är några klumpar kvar.
Steg 3 - Pensla på. Ta det lite vackert med färg på huden. Det mesta går bort, men har du otur... Pensla runt hela hårstrået. Upp och ned, fram och tillbaka. 
Steg 4 - Stå lite ledigt och vänta på att det ska bli klart. Mellan 5-15 minuter beroende på hur kraftig färg man vill ha.
Steg 5 - Torka bort med torr bomullspad. Torka en gång till med blöt pad. Sen är det klart. 


Och så här blev de…

Whoop whoop

Jag jobbar med ord. I skriven och talad form. Jag är inget skolexempel och strävar inte efter det hos mina kollegor eller vänner heller. Men det finns en lägstanivå jag anser alla bör eftersträva. Hur du använder ordet "man". Särskrivningar. Rättstavningar. Tempus. Ja, ni vet. När det gäller det talade ordet går det trender i hur vi uttrycker oss. En vän till mig använder ordet liksom efter närapå varje mening. Men det stör mig inte. Det är hon. Liksom.
Dennis, min exman, säger azzz i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Han använder det för att förstärka en kommentar. "Äh, lägg av azzz". Ett sätt att verka lite nonchalant och ball, skulle jag tro.

Jag har säkert mina grejer för mig. Ett uttryck jag använt en del är whoop whoop. Mest som en skriven kommentarer på sociala medier. Sällan i talad form. Det har varit ett sätt för mig att understryka en sprallig glädje över något. Min vän Josefine har hatat det och sista tiden har jag mest använt det för att retas lite…