Fortsätt till huvudinnehåll

Från blöjor till finnar

Från en kompromissvänlig pojke till en snabbväxande, uppnosig tonåring. Han ifrågasätter. Smäller i dörrar. Trycker fram överkroppen i attackställning och höjer rösten. Äldsta ungen fyller snart 14 år och har börjat visa sidor som tidigare inte varit framträdande.

I samtal om musik visar han sin långt framgående kunskap i ämnet "nya låtar". Småleende och med himlande ögon förklarar han att jag är sjukt efter med ny musik och att den där låten jag nyss lagt in på min Spotifylista är visset gammal.

Han sitter också inne med fakta om pepparkaksgubbar, SD och nationalsånger som är mer detaljerade än vad jag någonsin kunnat veta. Jag lyssnar intresserat och lägger in mina funderingar. Fakta jag i mitt yrke fått fram. Men se det duger inte. Det han läst eller hört är det senaste. Trots att hans mamma jobbar med nyheter. 

När polarna är hemma vill han visa upp vilken cool morsa han har genom att få mig att skratta och visa hur "ungdomlig" jag är. Han skojbråkar, kittlas eller retas - vilket kan vara kul - om vi är själva. När han har åskådare tar han i hårdare. Är ruffare. Och det får motsatt effekt - att jag tillslut får ge honom onda ögat och mentalt be honom backa.

Då är jag ändå skonad från de värsta utbrotten. Pappa Dennis däremot... hans tålamod testas till gränserna - varje dag. Och som den gamle elithandbollsspelaren han är Dennis, så ligger det inte för honom att förlora en fajt. Och där står dom. Mitt emot varandra tornar de upp sig. Wille snart lika stor som en vuxen. Dennis stor som en vuxen. Och samtidigt som blixtarna viner i luften kan jag inte låta bli att förundras. 

Vad hände med den lille snubben som gjorde oss till en treenighet när jag och Dennis bara var i 20-årsåldern? Killen som plockade varenda blomma han såg på vägen till dagis. Killen som med sina bruna ögon charmade skiten ur alla han mötte genom sin vänlighet. Killen som lyssnade fascinerat på mina berättelser och livsviktiga råd.

Idag kallas han "Bieber". Lägger upp bilder på Instagram och hoppas på många likes. Spelar hockey, men längtar till sommarens "Dreamhack". Fixar håret till perfektion och skaffar nya skärmlösen till mobilen varannan dag. Han pratar om att stänga in fisar i flaskor och Lamborghini Gallardo är bilen han ska köpa med pengar han tänkt tjäna genom extrajobb på McD när han fyller 15. Och han himlar åt mina råd.

Han behöver inte längre hållas i handen. Han klarar sig själv. Nästan. Och den där charmiga killen finns kvar. Han är bara lite äldre. Lite visare. Och lite drygare.


Kommentarer

  1. Jag känner igen det där :) mer med den äldste, som nu är inne på sitt 23:e år, än med den yngste, snart 16.

    SvaraRadera
  2. Fint skrivet vännen!
    Kram till dig
    Och ja... Det kom en tår när jag läste! :-)

    SvaraRadera
  3. Jättefint skrivet Anna! ♥

    SvaraRadera
  4. Fina älskade Wille... Jag saknar dig <3 // Elvis

    SvaraRadera
  5. Mmm som jag känner igen det. Vår guldklimp blev ett monster från en dag till en annan. Det höll i sig i tre år, nu börjar det vända. Man älskar dem lika mycket men det tär på humör och tålamod;)

    SvaraRadera
  6. Så fint skrivet.
    Vår dotter fyller ju 12 i sommar. Detta ständiga ifrågasättande och diskuterande. Envis som synden. Ska alltid ha sista ordet om det så är en dörr som smälls igen. Försöker krama henne ofta och peppa hennes självkänsla.
    Det är svårt för dem när liten blir stor.

    SvaraRadera
  7. Det är bitterljuvt när växer upp. :)
    Mina är snart vuxna liksom.
    Men det är härligt, att se hur de liksom skakar av sig barnpuppan och får vuxenvingar.
    Lite läskigt, men härligt!
    Kram!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara.
I dagarna två har jag vistats på det här slottet...


Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet.
Här sägs det spöka.

Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det...

Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet. Och alla säger att det spökar. Godsherren ville varken neka eller spä på ryktena…

Ögonbrynsfärg - hemma

Testade något jag bara tidigare bara gjort på salong. Må det bära eller brista, tänkte jag. Vad är det värsta som kan hända? Lite färg på huden utanför? Förpackningen jag köpte (Depend, 99 kronor) har jag blivit rekommenderad av andra. Jag har inget att jämföra med så jag följde deras råd.


Och så här gick det till:


Steg 1 - Titta på innehållet i förpackningen. En blandskål, en pensel, en pinne att röra med, en färgtub och en flaska med skitstarkt medel + ett larm. 
Steg 2 - Kläm ut en sträng färg från tuben, ca 2 cm. Blanda med tio droppar skitstarkt medel. Rör tills det inte är några klumpar kvar.
Steg 3 - Pensla på. Ta det lite vackert med färg på huden. Det mesta går bort, men har du otur... Pensla runt hela hårstrået. Upp och ned, fram och tillbaka. 
Steg 4 - Stå lite ledigt och vänta på att det ska bli klart. Mellan 5-15 minuter beroende på hur kraftig färg man vill ha.
Steg 5 - Torka bort med torr bomullspad. Torka en gång till med blöt pad. Sen är det klart. 


Och så här blev de…

Whoop whoop

Jag jobbar med ord. I skriven och talad form. Jag är inget skolexempel och strävar inte efter det hos mina kollegor eller vänner heller. Men det finns en lägstanivå jag anser alla bör eftersträva. Hur du använder ordet "man". Särskrivningar. Rättstavningar. Tempus. Ja, ni vet. När det gäller det talade ordet går det trender i hur vi uttrycker oss. En vän till mig använder ordet liksom efter närapå varje mening. Men det stör mig inte. Det är hon. Liksom.
Dennis, min exman, säger azzz i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Han använder det för att förstärka en kommentar. "Äh, lägg av azzz". Ett sätt att verka lite nonchalant och ball, skulle jag tro.

Jag har säkert mina grejer för mig. Ett uttryck jag använt en del är whoop whoop. Mest som en skriven kommentarer på sociala medier. Sällan i talad form. Det har varit ett sätt för mig att understryka en sprallig glädje över något. Min vän Josefine har hatat det och sista tiden har jag mest använt det för att retas lite…