Fortsätt till huvudinnehåll

Jag snokar runt

Mobil, ipad och dator. Var jag än går är jag uppkopplad. Det har jag skrivit om tidigare. Men vad jag inte skrivit om är varför jag är uppkopplad. Hur mycket jag än gillar mina följare på FB och Twitter så har jag en dold agenda.

Jag snokar. Inte på ett negativt sätt. Jag letar trender. Snackisar. Sådant som ni tycker är intressant just för dagen.
Klockan 06.00 på morgonen kollar jag nattrapporten från kvällsgänget på Corren. Där står vad som hänt under senkvällen och natten. Om det varit fel på tryckeriet eller om det ligger något intressant tips och väntar till dagen.

Sen går jag in på Twitter. Kollar om någon skrivit något till mig. Svarar. Kollar SR, TV4, Aftonbladet och andra mediekällor. Gärna via länkar i Twitter. Men jag tar också en kik (nej inte appen) på deras hemsidor, ifall de inte har Twittrat ut länkar.

Sen går jag in på Facebook där jag i högre grad hittar det allmänna snacket. Det är mer personligt än Twitter. Jag får en känsla för vilka saker ni bryr er om.

Instagram får ett besök också. Klicka i några likes och ger mig tillbaka till Twitter, där någon säkert svarat på mitt "godmorgon". Det är viktigt med artighet, även där.

När allt detta är avklarat går jag på toan.

Klockan 07.30 sitter jag på min jobbstol och kan då ha ett hundratal nya mejl. Tips och pressmeddelanden. Jag försöker gå igenom dom ett efter ett. Gör en snabb bedömning innan jag skickar mejlet vidare till en reporter som med sin expertis arbetar upp det till en nyhet som vi sen publicerar.

Flödet fortsätter under hela dagen plus våra egna idéer som kräver engagemang. Vi hjälps åt. Värderar. Prioriterar. Beslutar. Däremellan försöker jag få tid till artigheten. Ni vet. Hej, hej på Twitter och Facebook. Ni är trots allt dom som ska konsumera våra nyheter. Ni är viktiga. Det är hos er det börjar. Via flödet klockan 06.00 på morgonen. I mitt huvud, och i kollegornas huvuden. För det är likadant hos dom. En del är bara bättre på att stänga av på tider som inte är arbetstid. Det har jag inte lärt mig än.

Nu ska jag in och snoka lite på Facebook och Twitter. Ses där. Hej hej.

Kommentarer

  1. Personligen känner jag mig stressad av att vara för mycket uppkopplad men så har jag inte samma jobb som du har. Då är det viktigt att kolla runt och se vad som hänt eller händer. Fast å andra sidan läser jag på nyhetssajter, bloggar, FB-statusar, mejlar, kollar vad som twittras eller instagramas. Så jo nog är man uppkopplad alltid. :)
    Kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara.
I dagarna två har jag vistats på det här slottet...


Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet.
Här sägs det spöka.

Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det...

Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet. Och alla säger att det spökar. Godsherren ville varken neka eller spä på ryktena…

Ögonbrynsfärg - hemma

Testade något jag bara tidigare bara gjort på salong. Må det bära eller brista, tänkte jag. Vad är det värsta som kan hända? Lite färg på huden utanför? Förpackningen jag köpte (Depend, 99 kronor) har jag blivit rekommenderad av andra. Jag har inget att jämföra med så jag följde deras råd.


Och så här gick det till:


Steg 1 - Titta på innehållet i förpackningen. En blandskål, en pensel, en pinne att röra med, en färgtub och en flaska med skitstarkt medel + ett larm. 
Steg 2 - Kläm ut en sträng färg från tuben, ca 2 cm. Blanda med tio droppar skitstarkt medel. Rör tills det inte är några klumpar kvar.
Steg 3 - Pensla på. Ta det lite vackert med färg på huden. Det mesta går bort, men har du otur... Pensla runt hela hårstrået. Upp och ned, fram och tillbaka. 
Steg 4 - Stå lite ledigt och vänta på att det ska bli klart. Mellan 5-15 minuter beroende på hur kraftig färg man vill ha.
Steg 5 - Torka bort med torr bomullspad. Torka en gång till med blöt pad. Sen är det klart. 


Och så här blev de…

Whoop whoop

Jag jobbar med ord. I skriven och talad form. Jag är inget skolexempel och strävar inte efter det hos mina kollegor eller vänner heller. Men det finns en lägstanivå jag anser alla bör eftersträva. Hur du använder ordet "man". Särskrivningar. Rättstavningar. Tempus. Ja, ni vet. När det gäller det talade ordet går det trender i hur vi uttrycker oss. En vän till mig använder ordet liksom efter närapå varje mening. Men det stör mig inte. Det är hon. Liksom.
Dennis, min exman, säger azzz i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Han använder det för att förstärka en kommentar. "Äh, lägg av azzz". Ett sätt att verka lite nonchalant och ball, skulle jag tro.

Jag har säkert mina grejer för mig. Ett uttryck jag använt en del är whoop whoop. Mest som en skriven kommentarer på sociala medier. Sällan i talad form. Det har varit ett sätt för mig att understryka en sprallig glädje över något. Min vän Josefine har hatat det och sista tiden har jag mest använt det för att retas lite…