Fortsätt till huvudinnehåll

Låt inte små moln skymma solen


                                 

En boxare slås medvetslös i boxningsringen, en simmare drunknar när han motionerar i en sommarljummen sjö, en motorcyklist får möte med en lastbil och hans liv släcks.

Vi säger klyschigt att vi ska fånga dagen. Men hur många gör det egentligen? Dagligen hör jag klagomål om regn, kommande höstmörker, sunkig lunchmeny, tjatiga låtlistor på radiokanalerna, fågelskit på bilen, för varmt, för kallt, för högt gräs, för mycket ogräs... Jag är själv en av dom. Ibland. 

Men jag har en vän som lärt mig att tänka tvärtom. När trista tankar tar överhand vänder jag på dom. När det regnar myser jag inne, radiokanalen stängs av och fågelskit tvättas bort. Å tänk vilken tur att pippin har ett fungerande matsmältningssystem!

Livet blir mycket enklare när minus blir plus. Och de dagar jag inte riktigt klarar av det så tänker jag på de liv som inte blev. På motorcyklisten, på simmaren och på boxaren vars liv tog allvarliga vändningar, eller i värsta fall...tog slut.

Kommentarer

  1. Så himla sant Anna!!
    Jag försöker också vända positivt till negativt och det ses inte alltid med blida ögon att jag ser framåt mer än bakåt - men jag mår ju bra av det så jag fortsätter!
    Ha det gott och Keep On!

    SvaraRadera
  2. Tack för de tänkvärda orden min vän! Kram

    SvaraRadera
  3. Klart tänkvärt!
    Jag är nog alldeles för ofta en pessimist.
    Fast jag försöker skriva roliga, bittra blogginlägg om det sen.
    Så nåt positivt får jag ju iofs ut ur mina skitdagar och jävliga upplevelser. ;)
    Men jag borde nog också försöka tänka lite mer som du.
    Jag börjar imorgon! :)

    SvaraRadera
  4. Mycket tänkvärda ord! Ha en fin dag!

    SvaraRadera
  5. Man lever bara en gång....så jag försöker tänka lite som du beskriver, fast det är inte alltid lätt...men så viktigt! kram!

    SvaraRadera
  6. Livet är för kort att vara olycklig sa någon till mig. Jag är gift med henne nu :)
    Livet är underbart

    SvaraRadera
  7. Bra sagt!! Ibland behöver vi bli påminda!

    SvaraRadera
  8. Well you only need the light when it's burning low
    Only miss the sun when it starts to snow
    Only know you've been high when you're feeling low
    Only hate the road when you're missing home

    Bra text av Passenger!

    Ibland måste man få sjunka djupt för att komma upp som en kork igen - tillåta sig sörja för att kunna leva och njuta.
    Igår gjorde jag just det när en väninna gick bort och livet kändes jävligt surt.....vart tog rättvisan vägen?
    Men idag har jag flutit upp igen - korkat upp - och ser dagen!
    Javisst - lite klyschigt men sant.

    Omfamna dagen och alla i den - mitt motto :-)

    SvaraRadera
  9. Fint och mycket klokt skrivet. Motorcyklisten som jag tror att du syftar på var en nära vän till mig. En underbar människa som gjorde så mycket gott för utsatta ungdomar. Önskar att det fanns fler av hans sort på denna jord.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara.
I dagarna två har jag vistats på det här slottet...


Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet.
Här sägs det spöka.

Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det...

Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet. Och alla säger att det spökar. Godsherren ville varken neka eller spä på ryktena…

Ögonbrynsfärg - hemma

Testade något jag bara tidigare bara gjort på salong. Må det bära eller brista, tänkte jag. Vad är det värsta som kan hända? Lite färg på huden utanför? Förpackningen jag köpte (Depend, 99 kronor) har jag blivit rekommenderad av andra. Jag har inget att jämföra med så jag följde deras råd.


Och så här gick det till:


Steg 1 - Titta på innehållet i förpackningen. En blandskål, en pensel, en pinne att röra med, en färgtub och en flaska med skitstarkt medel + ett larm. 
Steg 2 - Kläm ut en sträng färg från tuben, ca 2 cm. Blanda med tio droppar skitstarkt medel. Rör tills det inte är några klumpar kvar.
Steg 3 - Pensla på. Ta det lite vackert med färg på huden. Det mesta går bort, men har du otur... Pensla runt hela hårstrået. Upp och ned, fram och tillbaka. 
Steg 4 - Stå lite ledigt och vänta på att det ska bli klart. Mellan 5-15 minuter beroende på hur kraftig färg man vill ha.
Steg 5 - Torka bort med torr bomullspad. Torka en gång till med blöt pad. Sen är det klart. 


Och så här blev de…

Whoop whoop

Jag jobbar med ord. I skriven och talad form. Jag är inget skolexempel och strävar inte efter det hos mina kollegor eller vänner heller. Men det finns en lägstanivå jag anser alla bör eftersträva. Hur du använder ordet "man". Särskrivningar. Rättstavningar. Tempus. Ja, ni vet. När det gäller det talade ordet går det trender i hur vi uttrycker oss. En vän till mig använder ordet liksom efter närapå varje mening. Men det stör mig inte. Det är hon. Liksom.
Dennis, min exman, säger azzz i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Han använder det för att förstärka en kommentar. "Äh, lägg av azzz". Ett sätt att verka lite nonchalant och ball, skulle jag tro.

Jag har säkert mina grejer för mig. Ett uttryck jag använt en del är whoop whoop. Mest som en skriven kommentarer på sociala medier. Sällan i talad form. Det har varit ett sätt för mig att understryka en sprallig glädje över något. Min vän Josefine har hatat det och sista tiden har jag mest använt det för att retas lite…