Fortsätt till huvudinnehåll

Den otillräckliga generationen

Jag hör det dagligen. "Jag hinner inte". Ofta i kombination med ett lidande ansiktsuttryck och armrörelser som signalerar uppgivenhet.
Skrapar jag på ytan tar historierna om otillräckligheten fart och växer till gigantiska proportioner. Det handlar om utemöbler som ska vinterförvaras, vinterskor ska provas ut till fyrtioelva par fötter, fönster ska putsas fina till jul, föräldramöten, fikastunder med gamla morfar, barnvakteri till grannens, brorsans och polarens barn.

Jobbet pockar. Vissa har mer att göra. Förutom det dagliga. Uppgifter med deadline. Sådant som måste göras klart när arbetstiden sen länge uppfyllts. Sagostunden med kidsen byts mot powerpoints och timmarna framför TV:n tillsammans med kärleken ersätts av excel-filer. Mamman ringer och vill ha en timme av din tid. Klart mamman ska ha en timme av ditt liv. Men snart finns inga timmar kvar.

Och trots att du hittat vinterkläder till kidsen, gett dom mat, badat dom, borstat deras tänder, pussat dom godnatt på deras nappblöta munnar så känner du dåligt samvete. Du hann inte ta dom till lekparken. Du hann inte läsa sagan. Du hann bara prata några minuter med dom. Och pratade du egentligen med dom eller var det bara order du delade ut?
Och trots att du gör ett fullgott arbete på jobbet, levererat det du förväntas leverera, hjälpt en kollega och fått någon att skratta så känner du ändå dåligt samvete. Du hann inte lämna in din excel-fil i tid. Du lämnar arbetet med en känsla av otillräcklighet.

Nu vill jag att du ställer dig själv en fråga: Vad fan håller jag på med? Sluta pressa dig själv till magsår. Meddela chefen om du har fullt upp hemma. Chefen kommer förstå. Förhoppningsvis. Berätta för dina vänner att du inte har tid att passa barnen. Det är ok att säga nej. Och det är ok att känna att det är ok när du sitter i soffan och istället njuter av lugnet. Boka in en fixardag med din partner. När ni fått lön. En dag då ni köper alla skor, långkalsonger, vantar och mössor ni behöver i vinter. Gärna på loppis, så behöver ni inte lägga en förmögenhet på saker som ungarna ändå växer ur (tappar bort). Fråga grannarna om ni ska hjälpa varandra att fixa trädgårdarna. De stressar säkert lika mycket som ni gör.

För det ska ni veta. Vi är den otillräckliga generationen. Bli en strukturbitch eller bortprioritera. Det är ditt val. Och viktigast av allt. Se det du hunnit med. Det är mer än det du inte hann.




Kommentarer

  1. Åh vad jag känner igen mig. Stressen, den som jag själv bygger upp och som håller på att få mig att trilla av pinn.
    Har inte allt för mycket att göra på jobbet, så jag behöver inte ta med varken stress eller arbete hem, EGENTLIGEN!
    Det är ett mickel att få balans mellan allting, för min del är det iallafall så.
    Och detta dåliga samvete för att det finns saker man "Borde" göra...

    SvaraRadera
  2. Helt rätt. Det gäller att prioritera och även ändra i prioriteringsordningen så att ibland får familjen stå tillbaka för något annat och ibland tvärtom. Balans är ett bra ord att ta med sig.
    Jag har inget jobb som pockar men däremot en aktiv fritid som konkurrerar med familjen.
    Skönt att man då jobbar 80% just nu :)

    SvaraRadera
  3. Kanonbra skrivet. Borde skriva ut inlägget och läsa det minst en gång i veckan!

    Kram
    //Linda

    SvaraRadera
  4. Klokt. Men shit vad tragiskt att folk verkar ha det så. Ett nej är inte svårt.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara.
I dagarna två har jag vistats på det här slottet...


Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet.
Här sägs det spöka.

Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det...

Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet. Och alla säger att det spökar. Godsherren ville varken neka eller spä på ryktena…

Ögonbrynsfärg - hemma

Testade något jag bara tidigare bara gjort på salong. Må det bära eller brista, tänkte jag. Vad är det värsta som kan hända? Lite färg på huden utanför? Förpackningen jag köpte (Depend, 99 kronor) har jag blivit rekommenderad av andra. Jag har inget att jämföra med så jag följde deras råd.


Och så här gick det till:


Steg 1 - Titta på innehållet i förpackningen. En blandskål, en pensel, en pinne att röra med, en färgtub och en flaska med skitstarkt medel + ett larm. 
Steg 2 - Kläm ut en sträng färg från tuben, ca 2 cm. Blanda med tio droppar skitstarkt medel. Rör tills det inte är några klumpar kvar.
Steg 3 - Pensla på. Ta det lite vackert med färg på huden. Det mesta går bort, men har du otur... Pensla runt hela hårstrået. Upp och ned, fram och tillbaka. 
Steg 4 - Stå lite ledigt och vänta på att det ska bli klart. Mellan 5-15 minuter beroende på hur kraftig färg man vill ha.
Steg 5 - Torka bort med torr bomullspad. Torka en gång till med blöt pad. Sen är det klart. 


Och så här blev de…

Whoop whoop

Jag jobbar med ord. I skriven och talad form. Jag är inget skolexempel och strävar inte efter det hos mina kollegor eller vänner heller. Men det finns en lägstanivå jag anser alla bör eftersträva. Hur du använder ordet "man". Särskrivningar. Rättstavningar. Tempus. Ja, ni vet. När det gäller det talade ordet går det trender i hur vi uttrycker oss. En vän till mig använder ordet liksom efter närapå varje mening. Men det stör mig inte. Det är hon. Liksom.
Dennis, min exman, säger azzz i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Han använder det för att förstärka en kommentar. "Äh, lägg av azzz". Ett sätt att verka lite nonchalant och ball, skulle jag tro.

Jag har säkert mina grejer för mig. Ett uttryck jag använt en del är whoop whoop. Mest som en skriven kommentarer på sociala medier. Sällan i talad form. Det har varit ett sätt för mig att understryka en sprallig glädje över något. Min vän Josefine har hatat det och sista tiden har jag mest använt det för att retas lite…