Fortsätt till huvudinnehåll

Håll för munnen och onanera inte

Mina barn har aldrig klättrat på bord, kastat mat eller sagt något elakt till mig. Åtminstone inte mer än en gång. Men de får fisa utan att gå på toaletten (ja, jag har varit med om barn som måste springa på toan innan), gäspa utan att hålla för munnen och äta med bara gaffeln. 
Jag har liksom alla andra föräldrar gränsdragningar för mina barn. Men vi är olika. Dina barn har fått en uppfostran. Jag har haft min. 
Hur vi gör bottnar kanske i egna erfarenheter eller kunskaper vi skaffat genom att läsa om skimrande exempel i föräldratidningar. Hur vi själva blivit uppfostrade har nog störst betydelse i hur vi agerar mot våra egna arvingar. Vi minns våra föräldrars försök att göra vettiga människor av oss. Vissa metoder var lyckade, andra mindre bra...

Innan första barnet anländer känns allt genomtänkt. Vi ska göra si och så. Vi suger åt oss andras erfarenheter som svampar. Vi hänger på föräldrasidor på nätet och har läst all aktuell forskning. 
Och sen kommer ungen. 
Allt ställs på sin spets. Barnet skriker fyra timmar i sträck, du spiller ut vällingflaskan på golvet samtidigt som grannen ringer på dörren och när du med ansträngande leende berättar att du absolut kan vara med på städdagen så känner du doften av barnbajs. På toppen av allt kräks avkomman och den slemmiga spyan rinner ned över dina nytvättade kläder. Då. Då styrs du av dina känslor och alla goda råd är som bortblåsta. 

Sen följer åldrarna. I början är det lätt. Man slår inte sina kompisar med spaden i huvudet. Kastar inte sand. Bits inte. Då biter mamma tillbaka. Och nåde dig om du säger elaka saker till mig eller andra. Sen lär sig barnen säga nej. Nej, nej, nej. Hela tiden nej. "Tycker du om choklad", frågade jag när tjatet gröpte hål i öronen på mig. "Ne...JO! Du ser ungen min, du kan säga något annat än nej". Ännu ett exempel:

"Sätt på dig overallen! NEJ!" Värdelös metod. 
"Mamma ska gå nu, ska du stanna hemma? NEJ!" Asbra metod. Ungen vill ju egentligen hänga med. "Om du ska följa med måste du sätta på dig overallen". Och overallen togs på. 

I min barndom fick jag lära mig att jag ska behandla andra som jag själv vill bli behandlad. Jag fick som barn lära mig att hålla för munnen när jag nös eller hostade, men inte när jag gäspade. Jag fick lära mig att inte släppa mig bland folk och att jag inte skulle ägna mig åt onani. "Skaffa en man som är bra på det istället", sa mamma. Galet. Det är en metod jag inte valt att härma i min uppfostran av mina egna barn.
 
Men jag var älskad. Jag var kramad. Omhuldad. Låg ofta i mammas knä medan hon drog fingrarna över mitt ansikte och genom håret. Även som vuxen. Innan hon gick bort. O min styvfar skulle dödat för oss barn. Hans ögon glödde när vi berättade om oförätter vi känt oss utsatta för. Han höll våra händer hårt på promenaderna. Vid min första fylla bäddade han ned mig, ställde fram en Treo, vatten och en hink. Dagen efter fick jag utegångsförbud. Samtidigt som han kramade mig hårt sa han: "Vi var så oroliga." 

Jag har försökt leva så som mina föräldrar uppfostrade mig till att vara. En bra människa. En älskvärd människa. Ack så många gånger jag sabbat det. Men jag försöker. Med åldern har jag blivit bättre på det. Och jag tycker det är gott nog. 

Om du är nybliven förälder och vill ha ett råd när ungen aldrig tystnar? Behåll lugnet. Lägg ifrån dig barnet ett tag. Mjukt och försiktigt. Gå in i ett annat rum. Ta fram mobilen. Googla fram bloopersklippet med SVT:s Rickard Palm. Titta på det två minuter långa klippet. Skratta dig fördärvad och gå sen in och krama den lille. Fylld av ny energi. Det hjälper. Jag lovar. 



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara.
I dagarna två har jag vistats på det här slottet...


Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet.
Här sägs det spöka.

Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det...

Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet. Och alla säger att det spökar. Godsherren ville varken neka eller spä på ryktena…

Ögonbrynsfärg - hemma

Testade något jag bara tidigare bara gjort på salong. Må det bära eller brista, tänkte jag. Vad är det värsta som kan hända? Lite färg på huden utanför? Förpackningen jag köpte (Depend, 99 kronor) har jag blivit rekommenderad av andra. Jag har inget att jämföra med så jag följde deras råd.


Och så här gick det till:


Steg 1 - Titta på innehållet i förpackningen. En blandskål, en pensel, en pinne att röra med, en färgtub och en flaska med skitstarkt medel + ett larm. 
Steg 2 - Kläm ut en sträng färg från tuben, ca 2 cm. Blanda med tio droppar skitstarkt medel. Rör tills det inte är några klumpar kvar.
Steg 3 - Pensla på. Ta det lite vackert med färg på huden. Det mesta går bort, men har du otur... Pensla runt hela hårstrået. Upp och ned, fram och tillbaka. 
Steg 4 - Stå lite ledigt och vänta på att det ska bli klart. Mellan 5-15 minuter beroende på hur kraftig färg man vill ha.
Steg 5 - Torka bort med torr bomullspad. Torka en gång till med blöt pad. Sen är det klart. 


Och så här blev de…

Whoop whoop

Jag jobbar med ord. I skriven och talad form. Jag är inget skolexempel och strävar inte efter det hos mina kollegor eller vänner heller. Men det finns en lägstanivå jag anser alla bör eftersträva. Hur du använder ordet "man". Särskrivningar. Rättstavningar. Tempus. Ja, ni vet. När det gäller det talade ordet går det trender i hur vi uttrycker oss. En vän till mig använder ordet liksom efter närapå varje mening. Men det stör mig inte. Det är hon. Liksom.
Dennis, min exman, säger azzz i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Han använder det för att förstärka en kommentar. "Äh, lägg av azzz". Ett sätt att verka lite nonchalant och ball, skulle jag tro.

Jag har säkert mina grejer för mig. Ett uttryck jag använt en del är whoop whoop. Mest som en skriven kommentarer på sociala medier. Sällan i talad form. Det har varit ett sätt för mig att understryka en sprallig glädje över något. Min vän Josefine har hatat det och sista tiden har jag mest använt det för att retas lite…