Fortsätt till huvudinnehåll

Vem är du, vem är jag?

Enligt vissa är jag klok, rolig och snygg. Men jag genom åren också blivit kallad falsk, manipulativ och ful. Dessa egenskaper har jag inte fått höra öga mot öga, såklart. Nej, det är sådant jag nåtts av genom rykten...

Vi har alla sidor som noteras mer eller mindre av vår omgivning. Betraktaren gör sin bedömning efter något denne märkt i mötet med dig. Förhoppningsvis. Det finns ju rötägg som bildar sig en uppfattning på avstånd, baserat på hörsägen. Men vi skiter i rötäggen just nu. Det jag vill prata om är om de uppfattningar vi har om varandra. Vi gör en övning. Tänk på en människa, vem som helst...

Beskriv människan tyst i ditt huvud. Blunda en stund.

Du kommer snabbt att tänka på yttre attribut. Klara ögon, markerade axlar, välformade ben... men du kommer efter ett tag också att komma att beskriva djupare egenskaper. Både bra och dåliga. För vi kan nog alla enas om att vi besitter sidor av båda slag.

Men det som skiljer oss åt är vad vi väljer att göra med informationen.

Tänk dig in i en annan situation. Du sitter och fikar med en annan människa. Samtalet styrs in på den tredje människan. Den som inte är med. Fundera ett slag. Hur pratar du om trean? Drar du upp dennes bra eller mindre bra sidor? Jag tror uppriktigt att de flesta av er vill prata gott om andra, så det är säkert dessa sidor som dominerar samtalet. Men... Efter de goda orden kommer ofta ett men... Anna är klok, men...

Varför ska vi prata om människor som inte är med överhuvudtaget? Kan vi inte bara nöja oss med att prata om varandra. Med varandra. På så sätt minskar risken att rykten sprids. Rykten som trean förr eller senare nås av. Det kanske är svårt att låta bli att prata om andra, men kan vi inte åtminstone försöka att strunta i "men..."?

Skulle du ha en uppfattning om att jag är manipulativ och du ser det som ett problem? Prata med mig. Jag kanske kan ge dig en annan bild. Skulle du ha en uppfattning om att jag är klok? Säg det till mig. Jag kommer bli glad. Nästa gång får du en komplimang tillbaka. Kan vi inte försöka göra så istället?

/Anna i söndagsmode


Kommentarer

  1. Det var bra skrivet Anna! Personligen är jag en sådan som inte gärna pratar "skit" om någon utan försöker undgå med att svara att jag inte har någon uppfattning för jag ogillar skitsnack även om min egen person som jag VET att många ägnar sig åt både i och utanför min umgängeskrets. Att prata om en tredje person som inte är med känns löjligt och jag vet också att en del av min vänner gillar drama och intriger medan jag håller mig så långt i från det som det är möjligt. Just därför har jag lätt att säga vad jag tycker om personen utan att skämmas eller vara elak men jag behöver heller inte låtsas. Gillar jag någon så tar jag personen som den är och vill umgås med alla sidor av vännen, bra och mindre bra. Tar den som den är helt enkelt. Ogillar jag någon umgås jag inte med den. Varför ödsla energi på det? Ovänner behöver man ju inte bli, bara inte umgås.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Hej Anna!!! Här kommer en hälsning via cyberspace till Dig, du väldigt snygga och kloka kvinna!!!
    Pussar&Kramar ;-)

    SvaraRadera
  3. Hej Anna
    Visst skulle det vara så i de bästa världar. Men så är det inte. Se bara på hur mycket näthat som finns därute.
    Alla som är någon typ av offentlig person har nog råkat få en del av den sleven, även du, av det som du kalla rötägg.

    Men du är ju också chef. Du tar säkert beslut som inte gillas av alla och det är nog då du får de där kommentarerna som du gärna vill ha direkt och inte via någon.

    Du kommer aldrig vara älskad av alla hur gärna du än vill det och det kommer alltid att pratas om dig både positivt och negativt.

    Dina egenskaper har tagit dit du är idag.
    Glöm aldrig det.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara.
I dagarna två har jag vistats på det här slottet...


Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet.
Här sägs det spöka.

Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det...

Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet. Och alla säger att det spökar. Godsherren ville varken neka eller spä på ryktena…

Ögonbrynsfärg - hemma

Testade något jag bara tidigare bara gjort på salong. Må det bära eller brista, tänkte jag. Vad är det värsta som kan hända? Lite färg på huden utanför? Förpackningen jag köpte (Depend, 99 kronor) har jag blivit rekommenderad av andra. Jag har inget att jämföra med så jag följde deras råd.


Och så här gick det till:


Steg 1 - Titta på innehållet i förpackningen. En blandskål, en pensel, en pinne att röra med, en färgtub och en flaska med skitstarkt medel + ett larm. 
Steg 2 - Kläm ut en sträng färg från tuben, ca 2 cm. Blanda med tio droppar skitstarkt medel. Rör tills det inte är några klumpar kvar.
Steg 3 - Pensla på. Ta det lite vackert med färg på huden. Det mesta går bort, men har du otur... Pensla runt hela hårstrået. Upp och ned, fram och tillbaka. 
Steg 4 - Stå lite ledigt och vänta på att det ska bli klart. Mellan 5-15 minuter beroende på hur kraftig färg man vill ha.
Steg 5 - Torka bort med torr bomullspad. Torka en gång till med blöt pad. Sen är det klart. 


Och så här blev de…

Whoop whoop

Jag jobbar med ord. I skriven och talad form. Jag är inget skolexempel och strävar inte efter det hos mina kollegor eller vänner heller. Men det finns en lägstanivå jag anser alla bör eftersträva. Hur du använder ordet "man". Särskrivningar. Rättstavningar. Tempus. Ja, ni vet. När det gäller det talade ordet går det trender i hur vi uttrycker oss. En vän till mig använder ordet liksom efter närapå varje mening. Men det stör mig inte. Det är hon. Liksom.
Dennis, min exman, säger azzz i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Han använder det för att förstärka en kommentar. "Äh, lägg av azzz". Ett sätt att verka lite nonchalant och ball, skulle jag tro.

Jag har säkert mina grejer för mig. Ett uttryck jag använt en del är whoop whoop. Mest som en skriven kommentarer på sociala medier. Sällan i talad form. Det har varit ett sätt för mig att understryka en sprallig glädje över något. Min vän Josefine har hatat det och sista tiden har jag mest använt det för att retas lite…