Fortsätt till huvudinnehåll

Jag är en like-hora

14 augusti 2007

februari 2009

Det första datumet var dagen då jag skapade mitt konto på det ännu rätt okända Facebook. Under ett par månader hade jag en enda vän. Min lillebror. Det var han som skickat länken till denna nya värld.
Facebook exploderade under 2008 och vips hade jag dryga tusentalet vänner.

I februari 2009 började Facebook kännas väl bekant och Twitter lockade med sina 140-teckensbegränsning. Ett annat klientel vistades där. Många journalister och politiker. Inläggslänkar till intressanta debatter, krönikor och artiklar haglade. Det var en annan sorts flöde än det mer personliga som delades på Facebook. Båda tilltalade mig.

Men nu...

Inläggen på Facebook liknar allt mer varandra. Mysiga julbilder, inlägg om träning, tv-program och väder dränker flödet. Vi letar bekräftelse. Älskar att se "Gilla"-notiserna och kommentarerna. "Yeah, 70 likes för min julgransbild". För varför lägger vi annars upp inlägg överhuvudtaget? Om det inte handlar om att få reaktioner?

På Twitter är det tuffare. Flödet snabbare och konkurrensen om intelligenta och kul inlägg är hård. Ditt fyndiga inlägg har bara ett par minuter på sig att fastna innan det försvinner i strömmen av tweets. Skriver du inte ofta finns du inte. Svara, favorisera och glöm för Guds skull inte att vara fyndig. Jag kan sitta i bilen och i huvudet formulera nästa tweet. Flera minuter kan jag ägna åt detta enda tweet. Får jag inga svar är det ett misslyckande. Får jag många svar sprider sig välbefinnandet.

Och jag gillar inte det jag är på väg att bli. En like-hora. En som skriver 30 tweets i timmen, svarar på lika många och favoriserar i hundratal. Uppdaterar Facebook-appen otal gånger för att kolla notisflödet. Svarar på alla privata meddelanden av rädsla att verka otrevlig. Trots att jag inte känner alla.

Men nu är det nog. Igår raderade jag apparna i mobilen. Jag kommer inte försvinna från sociala medier, jag gillar faktiskt julgrans-bilder och träningsinlägg. Men jag ska gå på rehab. Tiden jag sparar ska jag lägga på annat. Viktigare saker. Som att gilla er irl istället.








Kommentarer

  1. Borde du inte stänga bloggen också?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bloggen lägger jag minimalt med tid på, så nej. Stänger inte heller ned Facebook och Twitter, utan har bara tagit bort apparna. För att spara tid.

      Radera
    2. Då blir det lite tomt i mitt Twitterflöde. Du, och någon till, har stått för det glada och positiva, det dagliga solskenet. Hoppas du kommer åter.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara.
I dagarna två har jag vistats på det här slottet...


Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet.
Här sägs det spöka.

Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det...

Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet. Och alla säger att det spökar. Godsherren ville varken neka eller spä på ryktena…

Ögonbrynsfärg - hemma

Testade något jag bara tidigare bara gjort på salong. Må det bära eller brista, tänkte jag. Vad är det värsta som kan hända? Lite färg på huden utanför? Förpackningen jag köpte (Depend, 99 kronor) har jag blivit rekommenderad av andra. Jag har inget att jämföra med så jag följde deras råd.


Och så här gick det till:


Steg 1 - Titta på innehållet i förpackningen. En blandskål, en pensel, en pinne att röra med, en färgtub och en flaska med skitstarkt medel + ett larm. 
Steg 2 - Kläm ut en sträng färg från tuben, ca 2 cm. Blanda med tio droppar skitstarkt medel. Rör tills det inte är några klumpar kvar.
Steg 3 - Pensla på. Ta det lite vackert med färg på huden. Det mesta går bort, men har du otur... Pensla runt hela hårstrået. Upp och ned, fram och tillbaka. 
Steg 4 - Stå lite ledigt och vänta på att det ska bli klart. Mellan 5-15 minuter beroende på hur kraftig färg man vill ha.
Steg 5 - Torka bort med torr bomullspad. Torka en gång till med blöt pad. Sen är det klart. 


Och så här blev de…

Whoop whoop

Jag jobbar med ord. I skriven och talad form. Jag är inget skolexempel och strävar inte efter det hos mina kollegor eller vänner heller. Men det finns en lägstanivå jag anser alla bör eftersträva. Hur du använder ordet "man". Särskrivningar. Rättstavningar. Tempus. Ja, ni vet. När det gäller det talade ordet går det trender i hur vi uttrycker oss. En vän till mig använder ordet liksom efter närapå varje mening. Men det stör mig inte. Det är hon. Liksom.
Dennis, min exman, säger azzz i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Han använder det för att förstärka en kommentar. "Äh, lägg av azzz". Ett sätt att verka lite nonchalant och ball, skulle jag tro.

Jag har säkert mina grejer för mig. Ett uttryck jag använt en del är whoop whoop. Mest som en skriven kommentarer på sociala medier. Sällan i talad form. Det har varit ett sätt för mig att understryka en sprallig glädje över något. Min vän Josefine har hatat det och sista tiden har jag mest använt det för att retas lite…