Fortsätt till huvudinnehåll

Tid att älska


En vit fåtölj, gräver ned tårna i mjuka tofflor, glöggdoft från koppen på mitt lilla bord, blicken mot den levande elden framför mig…

December är snart inne i halvtid. Jag ser människor stressa runt för att hitta den perfekta klappen i fyllda butiker där julmusiken överröstar barnskrik och grälande par. Jag sitter i min vita fåtölj i mitt röda hus på landet. Funderar på om jag i helgen ska ge mig in i butikerna. Brukar gilla att strosa. Men i december? Nja. Jag vill nog istället besöka en gudstjänst. Sätta mig i en kyrkbänk och lyssna på prästen. Låta själen vaggas till ro. Min kropp reagerar så inne i en kyrksal. Fylls av värme och omtanke.

December är godhetens månad. Försöker få mina barn att anamma temat godhet. Gav de varsin kalender där de varje dag får ett uppdrag som ska glädja en medmänniska.
De har delat ut komplimanger och erbjudit sin hjälp. Senare i december kommer de med sina kreativa fingrar få tillverka och skicka julkort till gamla släktingar och skänka klappar till de som annars inget skulle få. De gillar det. Den 14-åriga sonen sa att han uppskattade att jag tagit mig tid att göra kalendern. Det gjorde mig glad. Att han också förstår min ansträngning.

Sitter i den vita fåtöljen när den lilla ungen sätter sig i mitt knä. Vilar huvudet mot min arm. Och somnar. Kärleken till den lilla flödar. Går upp och lägger henne i sängen. Pussar henne på pannan och ställer fram ett glas vatten.

I en vit fåtölj tar jag sen upp datorn. Klickar fram önskningarna. Lägger i varukorgen och får klapparna på Posten. Tekniken ger mig tid att älska. 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara.
I dagarna två har jag vistats på det här slottet...


Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet.
Här sägs det spöka.

Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det...

Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet. Och alla säger att det spökar. Godsherren ville varken neka eller spä på ryktena…

Ögonbrynsfärg - hemma

Testade något jag bara tidigare bara gjort på salong. Må det bära eller brista, tänkte jag. Vad är det värsta som kan hända? Lite färg på huden utanför? Förpackningen jag köpte (Depend, 99 kronor) har jag blivit rekommenderad av andra. Jag har inget att jämföra med så jag följde deras råd.


Och så här gick det till:


Steg 1 - Titta på innehållet i förpackningen. En blandskål, en pensel, en pinne att röra med, en färgtub och en flaska med skitstarkt medel + ett larm. 
Steg 2 - Kläm ut en sträng färg från tuben, ca 2 cm. Blanda med tio droppar skitstarkt medel. Rör tills det inte är några klumpar kvar.
Steg 3 - Pensla på. Ta det lite vackert med färg på huden. Det mesta går bort, men har du otur... Pensla runt hela hårstrået. Upp och ned, fram och tillbaka. 
Steg 4 - Stå lite ledigt och vänta på att det ska bli klart. Mellan 5-15 minuter beroende på hur kraftig färg man vill ha.
Steg 5 - Torka bort med torr bomullspad. Torka en gång till med blöt pad. Sen är det klart. 


Och så här blev de…

Whoop whoop

Jag jobbar med ord. I skriven och talad form. Jag är inget skolexempel och strävar inte efter det hos mina kollegor eller vänner heller. Men det finns en lägstanivå jag anser alla bör eftersträva. Hur du använder ordet "man". Särskrivningar. Rättstavningar. Tempus. Ja, ni vet. När det gäller det talade ordet går det trender i hur vi uttrycker oss. En vän till mig använder ordet liksom efter närapå varje mening. Men det stör mig inte. Det är hon. Liksom.
Dennis, min exman, säger azzz i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Han använder det för att förstärka en kommentar. "Äh, lägg av azzz". Ett sätt att verka lite nonchalant och ball, skulle jag tro.

Jag har säkert mina grejer för mig. Ett uttryck jag använt en del är whoop whoop. Mest som en skriven kommentarer på sociala medier. Sällan i talad form. Det har varit ett sätt för mig att understryka en sprallig glädje över något. Min vän Josefine har hatat det och sista tiden har jag mest använt det för att retas lite…