Fortsätt till huvudinnehåll

Balansera tiden på nätet

En sexårig flicka sitter på en gunga. Men hon gungar inte. Hon sitter med näsan i en mobiltelefon. Scenen finns i en film på Facebook som delas flitigt.

Filmen går ut på att visa scener ur vardagen där mobilen blir viktigare än det som sker runt omring oss. Jag tyckte det blev en smula överdrivet. Jag är en förespråkare av mobilitet, stora kontaktnät och uppkoppling dygnet runt. Fördelarna överväger nackdelarna. Alla tycker inte så. Fine. Men jag gör det. 
Att när som helst kunna se tv-program, läsa nyheter, titta på kompisens semesterbilder, googla efter fakta eller shoppa kläder. Att jag råkar göra det via min mobil, gör det mig till en sämre och mer osocial människa? Har vi inte tittat på tv förr? Bläddrat i postordertidningar? Var vi mer sociala då bara för att vi inte tittade ned i en mobil? 

Nej. Det är en snedvriden bild. Vi gör samma saker. Men genom vår mobil. Däremot har det tillkommit något som gör att vi tillbringar allt mer tid i mobilen. De sociala medierna. Facebook, Twitter, LinkedIn... 

Fördelarna är stora. Såklart. Annars skulle vi inte vara så många som hängde där. Att ha tillgång till så många människor, så mycket erfarenhet och kunskap bara några knapptryckningar bort, det är ovärderligt. I alla fall i mitt jobb där vi i tid och otid ska ha tag på olika kompetens för att tycka till om allt möjligt. De så kallade casen är viktiga för journalistiken. 

Att jag sen blivit vän med en hoper människor jag lärt känna på nätet är en annan fördel. Människor jag annars aldrig skulle träffat. I februari ska jag till Värmland och hälsa på ett par av dom. 

Trots det tycker jag filmen är bra. Budskapet är viktigt. Det finns ett liv utanför mobilen. Som också förtjänar din uppmärksamhet. 

Jag håller min balans. Och du håller din. Då mår vi och vår omgivning bra. 

Kommentarer

  1. Hej Anna... Men vad händer med alla de människor vi har nära, runt omkring oss, som vi inte ser när vi är fokuserade på att titta i våra phones och snacka i cyberspace? Missar vi inte någonting väldigt viktig där?
    /Monica

    SvaraRadera
  2. Jag använder FB ganska mycket, mest läser jag vad andra skriver eftersom jag efter flytten till Spenaten för ett par år sen inte har samma dagliga kontakt med alla vänner i Stockholm längre, men de är ändå så nära och kontakten är så enkel att hålla, man är ju direkt inne i deras vardagsrum med ett klick så att säga...
    Tror jag håller en "bra" balans mellan närvaro på nätet och i verkligheten, jag har ju barn i den åldern att de fortfarande "kräver" riktig kontakt... :-D
    ...men tiden man surfar på nätet har ju en tendens att flyga förbi, vare sig man googlar recept, träningsinspiration eller bara slösurfar efter nyheter och skvaller... ibland tittar man förvånat upp och undrar vad som hände...
    Just nu längtar jag mest efter friska bihålor så jag kan hänga på allas inspirerande träningspass, bland annat i den där 120/150-träningspassgruppen på FB (eller var det 300...) ;-)
    http://mittispenaten.blogspot.se/2014/01/inspirera-mera-del-1.html

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara.
I dagarna två har jag vistats på det här slottet...


Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet.
Här sägs det spöka.

Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det...

Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet. Och alla säger att det spökar. Godsherren ville varken neka eller spä på ryktena…

Ögonbrynsfärg - hemma

Testade något jag bara tidigare bara gjort på salong. Må det bära eller brista, tänkte jag. Vad är det värsta som kan hända? Lite färg på huden utanför? Förpackningen jag köpte (Depend, 99 kronor) har jag blivit rekommenderad av andra. Jag har inget att jämföra med så jag följde deras råd.


Och så här gick det till:


Steg 1 - Titta på innehållet i förpackningen. En blandskål, en pensel, en pinne att röra med, en färgtub och en flaska med skitstarkt medel + ett larm. 
Steg 2 - Kläm ut en sträng färg från tuben, ca 2 cm. Blanda med tio droppar skitstarkt medel. Rör tills det inte är några klumpar kvar.
Steg 3 - Pensla på. Ta det lite vackert med färg på huden. Det mesta går bort, men har du otur... Pensla runt hela hårstrået. Upp och ned, fram och tillbaka. 
Steg 4 - Stå lite ledigt och vänta på att det ska bli klart. Mellan 5-15 minuter beroende på hur kraftig färg man vill ha.
Steg 5 - Torka bort med torr bomullspad. Torka en gång till med blöt pad. Sen är det klart. 


Och så här blev de…

Whoop whoop

Jag jobbar med ord. I skriven och talad form. Jag är inget skolexempel och strävar inte efter det hos mina kollegor eller vänner heller. Men det finns en lägstanivå jag anser alla bör eftersträva. Hur du använder ordet "man". Särskrivningar. Rättstavningar. Tempus. Ja, ni vet. När det gäller det talade ordet går det trender i hur vi uttrycker oss. En vän till mig använder ordet liksom efter närapå varje mening. Men det stör mig inte. Det är hon. Liksom.
Dennis, min exman, säger azzz i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Han använder det för att förstärka en kommentar. "Äh, lägg av azzz". Ett sätt att verka lite nonchalant och ball, skulle jag tro.

Jag har säkert mina grejer för mig. Ett uttryck jag använt en del är whoop whoop. Mest som en skriven kommentarer på sociala medier. Sällan i talad form. Det har varit ett sätt för mig att understryka en sprallig glädje över något. Min vän Josefine har hatat det och sista tiden har jag mest använt det för att retas lite…