Fortsätt till huvudinnehåll

Småbarnsår och djävulskap

"Det är aldrig barnens fel att ett par skiljer sig".

Har ni hört den? Låt aldrig barnen ta skulden. Och det är helt riktigt. Det är aldrig barnens fel. Inte som individer. Däremot kan föräldraskapet nöta sönder ett förhållande.

Det är när barnen kommer in i våra liv som vi vuxna sätts på prov. När vi vakat över febersjuka småttingar, burit ut hysteriska sexåringar från matbutiken efter att först tvingat på ungen vinterkläder i dagistamburen eller i timmar försökt få barnet att förstå matteläxan...utan att lyckas. Det är då våra värsta sidor blottas. När energin är slut.

Förhoppningsvis behåller vi humöret och pedagogiken mot de små. Och det är fan inte lätt alla gånger.

Men när vi sagt god natt till änglarna. Kliver ut från det mörka barnrummet och blickar ut mot kaoset efter matlagning, legolekar på hallgolvet och klädhögar på vägen mot badrummet...Ja, ni känner igen känslan. Ditt humör vacklar.

Där och då finns ingen annan utväg än kärlek. Lämna väsande pikar, avsmalnande ögon och anklagelser om att den andre inte räcker till. Att den andre inte hjälpt till. Inte diskat. Inte plockat undan. Inte pratat med barnen. Inte utdelat komplimanger på flera dagar. Inget förhållande överlever det.

När du måste tanka energi. Då gör du det genom omtanke. Kramar. Kyssar. Kärlek i soffan. Skratt. Energin tar er igenom de stormiga åren med barn. För jo. Barn kräver allt av dig. Och din partner ska vara din energistation. Inte en parasit som suger den sista kraften ur dig.

Ok, det var dagens levnadslektion. Imorgon ska jag lära er något annat bra. :)



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara.
I dagarna två har jag vistats på det här slottet...


Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet.
Här sägs det spöka.

Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det...

Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet. Och alla säger att det spökar. Godsherren ville varken neka eller spä på ryktena…

Ögonbrynsfärg - hemma

Testade något jag bara tidigare bara gjort på salong. Må det bära eller brista, tänkte jag. Vad är det värsta som kan hända? Lite färg på huden utanför? Förpackningen jag köpte (Depend, 99 kronor) har jag blivit rekommenderad av andra. Jag har inget att jämföra med så jag följde deras råd.


Och så här gick det till:


Steg 1 - Titta på innehållet i förpackningen. En blandskål, en pensel, en pinne att röra med, en färgtub och en flaska med skitstarkt medel + ett larm. 
Steg 2 - Kläm ut en sträng färg från tuben, ca 2 cm. Blanda med tio droppar skitstarkt medel. Rör tills det inte är några klumpar kvar.
Steg 3 - Pensla på. Ta det lite vackert med färg på huden. Det mesta går bort, men har du otur... Pensla runt hela hårstrået. Upp och ned, fram och tillbaka. 
Steg 4 - Stå lite ledigt och vänta på att det ska bli klart. Mellan 5-15 minuter beroende på hur kraftig färg man vill ha.
Steg 5 - Torka bort med torr bomullspad. Torka en gång till med blöt pad. Sen är det klart. 


Och så här blev de…

Whoop whoop

Jag jobbar med ord. I skriven och talad form. Jag är inget skolexempel och strävar inte efter det hos mina kollegor eller vänner heller. Men det finns en lägstanivå jag anser alla bör eftersträva. Hur du använder ordet "man". Särskrivningar. Rättstavningar. Tempus. Ja, ni vet. När det gäller det talade ordet går det trender i hur vi uttrycker oss. En vän till mig använder ordet liksom efter närapå varje mening. Men det stör mig inte. Det är hon. Liksom.
Dennis, min exman, säger azzz i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Han använder det för att förstärka en kommentar. "Äh, lägg av azzz". Ett sätt att verka lite nonchalant och ball, skulle jag tro.

Jag har säkert mina grejer för mig. Ett uttryck jag använt en del är whoop whoop. Mest som en skriven kommentarer på sociala medier. Sällan i talad form. Det har varit ett sätt för mig att understryka en sprallig glädje över något. Min vän Josefine har hatat det och sista tiden har jag mest använt det för att retas lite…