Fortsätt till huvudinnehåll

Jag ville bli prinsessa

Jag ville bli prinsessa. Att Kungen kom och berättade att jag var saknad. Att jag skulle läras upp till tronen. Klokheten tog ned de himlavirvlande drömmarna till jordskorpan. Nej, någon prinsessa skulle jag aldrig bli. Det förstod jag. Men jag skulle bli bäst. Bäst på allt jag ansåg viktigt. Jag skulle klara mig själv. Och bli ännu klokare. Jag valde att jobba med journalistik.

Varje möte skulle bygga kunskapsbanken större. Alla levnadsöden skulle beaktas. Jag mötte familjer i flykt undan dödshot. Barn som sett familjer lemlästas. Sett skräck. Jag har träffat människor i väntan på sjukdomens konsekvenser. Män och kvinnor som kämpat mot myndigheter. Träffat myndigheter som tampas med personalbrist. Kriminella som inte längre vill. Men som inget annat kan. Framgångsrika entreprenörer. Och de som misslyckats. Som med skattmasen i hasorna skyndar in i gränden för att slicka skammens sår. Skam över att inte ha lyckats. Jag har träffat paret som älskat på ålderns höst. Som fick ett par lyckliga år tillsammans. Innan han gick bort. Tjejen som våldtogs. Som rös vid tanken av fysisk kontakt. Jag pratade med kvinnan som sålde sex på nätterna. Som på morgonen tog barnet i handen och följde till skolan. Politikern som grät när kollegan mördats. Som veckan efter festade loss.

Svart är inte endast svärta. Vitt är aldrig bara vitt. Å ena sidan. Å andra sidan...

Ju fler öden jag lärt av, desto lättare är det att glädjas och känna ett lugn i det jag har och har åstadkommit. Mina barn. Mitt hus. Min bil (som för övrigt är sjukt snygg). Mitt jobb. Mina vänner. Familjen. Jag är trygg och stolt över det jag är och gör. Jag blev inte prinsessa. Jag blev Drottning över mitt eget liv.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara.
I dagarna två har jag vistats på det här slottet...


Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet.
Här sägs det spöka.

Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det...

Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet. Och alla säger att det spökar. Godsherren ville varken neka eller spä på ryktena…

Ögonbrynsfärg - hemma

Testade något jag bara tidigare bara gjort på salong. Må det bära eller brista, tänkte jag. Vad är det värsta som kan hända? Lite färg på huden utanför? Förpackningen jag köpte (Depend, 99 kronor) har jag blivit rekommenderad av andra. Jag har inget att jämföra med så jag följde deras råd.


Och så här gick det till:


Steg 1 - Titta på innehållet i förpackningen. En blandskål, en pensel, en pinne att röra med, en färgtub och en flaska med skitstarkt medel + ett larm. 
Steg 2 - Kläm ut en sträng färg från tuben, ca 2 cm. Blanda med tio droppar skitstarkt medel. Rör tills det inte är några klumpar kvar.
Steg 3 - Pensla på. Ta det lite vackert med färg på huden. Det mesta går bort, men har du otur... Pensla runt hela hårstrået. Upp och ned, fram och tillbaka. 
Steg 4 - Stå lite ledigt och vänta på att det ska bli klart. Mellan 5-15 minuter beroende på hur kraftig färg man vill ha.
Steg 5 - Torka bort med torr bomullspad. Torka en gång till med blöt pad. Sen är det klart. 


Och så här blev de…

Whoop whoop

Jag jobbar med ord. I skriven och talad form. Jag är inget skolexempel och strävar inte efter det hos mina kollegor eller vänner heller. Men det finns en lägstanivå jag anser alla bör eftersträva. Hur du använder ordet "man". Särskrivningar. Rättstavningar. Tempus. Ja, ni vet. När det gäller det talade ordet går det trender i hur vi uttrycker oss. En vän till mig använder ordet liksom efter närapå varje mening. Men det stör mig inte. Det är hon. Liksom.
Dennis, min exman, säger azzz i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Han använder det för att förstärka en kommentar. "Äh, lägg av azzz". Ett sätt att verka lite nonchalant och ball, skulle jag tro.

Jag har säkert mina grejer för mig. Ett uttryck jag använt en del är whoop whoop. Mest som en skriven kommentarer på sociala medier. Sällan i talad form. Det har varit ett sätt för mig att understryka en sprallig glädje över något. Min vän Josefine har hatat det och sista tiden har jag mest använt det för att retas lite…